Jesus beskrivs som en lidande tjänare. Paulus, motarbetad, piskad och stenad i sin tjänst, var apostel. Barnabas, som församlingsbyggare, lärare, och apostel, lotsade andra in i tjänst och försvann sedan ur blickfånget. Finns det fortfarande en apostlatjänst? Är den i så fall något helt annat än det vi ofta ser i nutida maktstrukturer runt om i världen?
Nya testamentets berättelse om Jesus och den första kristna församlingen leder oss till den bästa insikten om ledarskap – inte vår tids management-litteratur. Från de urgamla källflödena strömmar sund, livgivande kunskap om apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Låt oss dricka djupt. Vi behöver något annat än en självutnämnd maktelit.
Aposteln ska göra hela församlingen "apostolisk". Enligt sammanhanget i Ef 4:11–12 är syftet att varje medlem ska vara delaktig i att utbreda Guds rike över hela jorden. I dag finns ett mycket utbrett behov av att väcka kristenheten till insikt om sin apostoliska kallelse. Därför behövs apostlar i dag! De kan gärna se till att det blåser upp i stiltjen i svensk kristenhet bara de inte intar positioner själva utan sätter andra i funktion.
Profetens roll är på motsvarande sätt att göra hela församlingen profetisk. Samma text i Efesierbrevet antyder att varje medlem, under profeternas ledning, övas i att lyssna in Guds röst för samtid och framtid tillsammans med alla andra. Då byggs en gemenskap som även lär sig att agera för en djupgående förändring av samhället. Profeter och lärare i Antiokia fastade, bad och lyssnade – och församlingen förstod hur Guds rike skulle påverka en hel värld (Apg 13:1–5).
Evangelister finns till för att alla ska evangelisera. Det är en tjänstegåva som inspirerar varje enskild medlem att dela tron med andra. Den motiverar alla att överallt bjuda in till gemenskap med Jesus Kristus. Ingen ska göra jobbet ensam eller åt andra. Evangelister behövs, som med sin förkunnelse och sitt exempel instruerar den kristna gemenskapen att bli evangeliserande i sin helhet. Vi har alla grannar. Vi finns på sociala medier. Vi har olika relationer. Evangelisten hjälper oss att förstå och ger oss exempel på hur vi delar goda nyheter med alla.
Herden multiplicerar sin tjänst. Uppgiften enligt Ef 4:11–12 är inte bara att gå i spetsen för en hjord utan se till att alla i församlingen blir omsorgsfulla, vårdande och har förmågan att leda andra till föda och vila. Det är inte märkligare än att vi alla kan ta hand om en familj med några barn. En andlig förälder som redan gjort det har något att dela med kommande generationer. Vilken miljö, när hela församlingen är pastoral! Vilket mottagande för dem som gått vilse eller skadat sig.
Läraren instruerar varje medlem till att kunna undervisa någon annan. Kunskapen är till för att levas, och den som själv lärt sig kan lära ut till andra som "lär ut det i sin tur" i en förtroendefull relation (2 Tim 2:2). Värdefull kunskap kan föras över från generation till generation– ett fantastiskt hantverk!
Specialverktyg finns som gör oss alla till det vi ska vara, men inte positionerade i hierarkier med ”apostlar” på toppen av en struktur. Om det nu finns en pyramid är den definitivt upp-och-nedvänd. I spetsen längst ner finns Jesus och tjänstegåvor som bär, uppmuntrar och utvecklar dem som i sin tur bygger upp Guds rike. Att söka en position byts mot allas funktion.
Denna strukturomvandling behövs i megakyrkor i Nigeria, Colombia eller USA, men måste också få visa sig i församlingar i folkrörelsens sentida kölvatten i Norden. Ja, vi behöver apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare för att varje medlem och hela församlingen ska motsvara innehållet och uppdraget i dessa tjänster.
Krister Gunnarsson, pastor och missionär i Equmeniakyrkan
