Tack Nils-Olov Nilsson för din insändare (Dagen 15 mars). Visst behöver vi starka profetröster i en förvirrad tid som denna! Vi behöver män och kvinnor som blåser i trumpeterna och manar församlingarna till andligt uppvaknande.
För stora delar av svensk kristenhet tycks i dag ha tappat både karta och kompass. Vi lever i en tid då många kristna i Sverige befinner sig i en superindividualistisk, liberalteologisk och framför allt sekulariserad tillvaro. Tron sägs vara en privatsak och uppfattas som fullständigt irrationell.
Vi behöver därför be Gud om starka profetröster, som hjälper oss att hålla kursen. Det är ingen lätt uppgift när så många i dag varken vill väckas, varnas eller vägledas.
Frågan är om vi egentligen vill att profeter ska träda fram i vårt land? Det är absolut ingen självklarhet! För om de träder fram innebär det stora utmaningar och uppgörelser med mycket av det vi sysslar med i våra församlingar. Då är det lättare att bara låta allt rulla på, utan att störas av någon profetröst.
Det blir enbart tragiskt när vi i vår tids förkunnelse i beundran lyfter fram Bibelns många profeter som förebilder, när den brännande frågan är om vi egentligen skulle ta emot dessa profeter i våra församlingar i dag.
Vad skulle vi säga om Elia, Jesaja eller Johannes Döparen dök upp i gudstjänsten? Och vad skulle de säga? Det är bekvämt att ha profeterna på avstånd, för kommer de för nära så kan vår invanda trygghet kännas hotad.
Arne Brännström
