Jag har återigen jobbat med ett konvertitärende, där Migrationsverket och Migrationsdomstolen underkänner den sökandes kristna tro. Jag läser protokoll och beslut och inser att pojken svarat mycket bra på de frågor som ställts. Trots 1 200 hatiska kommentarer på en sajt där han berättat om sin tro kallar myndigheterna honom för en "bekvämlighetskonvertit". Det är även anmärkningsvärt att myndigheterna skriver att han konverterat, men att han inte gjort det av genuin övertygelse.
Att han är döpt och medlem i en församling där han valts till praktiska uppgifter beskriver Migrationsverket som att han ”vistats i en kyrka”. Ja, man blir inte kristen för att man vistas i en kyrka, lika lite som man blir en bil om man vistas i ett garage. Men om man tror i sitt hjärta och bekänner att Jesus är en Frälsare, låter döpa sig och lever i en relation med Gud genom Jesus, då är man kristen hur än myndigheterna sätter sig upp mot Bibeln, religionsfriheten och Gud.
Jag är innerligt trött på denna mobbning av kristna. Flera av dem har förlorat sina id-kort, pengar och boenden. Det är märkligt att inte fler reagerar, protesterar och skriker ut sin avsky för vad som händer. Fler partier än Vänsterpartiet borde väl kunna ryta ifrån i riksdagen?
Jag hör från jurister, enskilda vänner till konvertiter och församlingar att de vittnen som anmälts till förhandlingen i Migrationsdomstolen inte kallas in. Jag har själv blivit kallad med hot om vite om jag inte kommer. Två dagar innan förhandlingen meddelade domstolen att min medverkan inte behövs. Domstolen menar att pastorers vittnesmål är partsinlagor av kyrkor som vill värva proselyter. En kollega blev verbalt trakasserad för att han hade döpt en 17-årig pojke. Migrationsverkets utfrågare undrade hur pastorn kunde döpa ett barn. Känner inte Migrationsverket till att många kyrkor i Sverige döper spädbarn som inte uttryckt sin egen vilja? Denne pojke hade inga föräldrar och uttryckte en stark önskan att få bli kristen.
Konvertiter har utvisats. Det är vi flera som jobbar som juridiska ombud som kan verifiera. Konvertiter som har hundratals vittnen, intyg från en mängd församlingsmedlemmar som alla intygar den sökandes uppriktiga och genuina kristna tro.
Konvertiter som deporterats har dödats, men de flesta flyr så snabbt de kan vidare till andra och säkrare länder.
För någon månad sedan tvångsutvisades A som var medlem i vår församling. Hans konversion ansågs inte trovärdig. Advokater har berättat för mig, att några EU-länder har slutat skicka tillbaka konvertiter till Sverige enligt Dublinförordningen eftersom man inte litar på att Sverige låter utreda konvertiters asylskäl på ett rättssäkert sätt. En pakistanier som dödshotats för att ha smädat Koranen fick uppehållstillstånd i Italien. I Sverige var det kalla handen. Migrationsverket menade, att "ingen kan vara så dum att han på gatan talar emot Koranen och islam".
Av de konvertiter som jag känner mycket väl har endast några få fått uppehållstillstånd och skyddsstatus. Det sker när det hart varit uppenbart att de hotats på grund av sin tro även i Sverige. De har trakasserats och knuffats undan i matkön på asylboendet. De har fått höra att man ska skära halsen av dem om de läser i Bibeln. Tänk att gå och lägga sig och veta att ens rumskamrat när som helst kan ta fram kniven. Ska man behöva lida förföljelse i Sverige för att bli trodd?
Konvertitfrågan har länge varit aktuell inom svenska församlingar och i medierna, men nu stiger vreden och upprördheten. Migrationsverket har gått över gränsen när den högste juristen, Fredrik Beijer, påstår att Sverige inte utvisar konvertiter och att vem som är kristen ligger i betraktarens öga.
Det sistnämnda strider mot religionsfriheten. Individen har rätt att välja sin tro och själv avgöra vilken religion han eller hon följer, det är inget som avgörs av betraktaren. Samtidigt finns det en sanning i att betraktarens blick ändå är viktig. För om en person inte betraktas som kristen av Migrationsverket men av släktingar, myndigheter eller islamister i hemlandet kvarstår hotet mot personens liv.
Det är dags att ödmjuka sig och lyssna till de kristna församlingarna som värnar sina medlemmar.
Bengt Sjöberg, pastor, Filipstad
