I sin artikel "Vem är egentligen kristen?" (Dagen 7 augusti) gör Sune Söderkvist sig skyldig till två allvarliga logiska fel när han argumenterar mot barndop och ondgör sig över att "Svenska kyrkan lurar människor" och döper människor "till namnkristendom".
För det första är det ett så kallat halmgubbeargument. Det betyder att Söderkvist argumenterar emot något som han själv hittat på. Istället för att felaktigt anta att Svenska kyrkan menar att ”barn som döps därmed blir kristna” kan Söderkvist läsa om Svenska kyrkans syn på dop på deras hemsida (https://www.svenskakyrkan.se/dop).
För det andra gör sig Söderkvist skyldig till biblisk "cherry-picking", det vill säga att välja ut enbart de ord som stöder hans tes och ignorera de som inte gör det. Om Söderkvist istället hade utgått från Mark 16:16 ("Den som tror och blir döpt ska bli frälst"), kunde hans tes lika gärna låtit så här: "Det som krävs för att tillhöra den kristna församlingen, är hjärtats tro och dopet. En hjärtekristen kan då beskrivas som en person som har hjärtats tro men inte är döpt och är därför ingen lärjunge". Vilket naturligtvis inte heller stämmer.
Barndop nämns inte någonstans i Nya testamentet, skriver Söderkvist. Specifikt nämns det inte i Apg 2:38-39 när det huggit i hjärtat på omkring 3 000 personer. Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn.” Det Petrus inte säger är ”Dock inte förrän de fyllt 12.” Många av åhörarna var judar som omskurit sina söner på åttonde dagen. Om Petrus menade att det var viktigt att en ny åldersgräns nu skulle gälla i det nya förbundet skulle han väl ha sagt det?
En annan förebild till dopet är vandringen genom Röda havet (ex: 1 Kor 10:1-2, alla gick genom havet. Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose). Självklart bars och vandrade även små barn vid detta tillfälle.
Det finns alltså tydligt stöd både för barn- och vuxendop om man läser hela Bibeln. Detsamma gäller alla andra skiljefrågor mellan samfunden. Är det inte hög tid att vi alla kristna inser detta och blir ett i ande och sanning?
David Fröjmark
