Observera: Den här artikeln publicerades den 13 oktober 2017, men kan på grund av spridning i sociala medier åter dyka upp på Mest lästa-listan på Dagen.se.
Den medicinska utvecklingen gör stora framsteg. Möjligheten att rädda för tidigt födda barn har därmed förbättrats. Men det medför även att det inte längre finns någon marginal mellan gränsen för när tillstånd kan ges för sena aborter och när det går att rädda för tidigt nyfödda till livet. Detta dilemma har lyfts från både läkare och barnmorskor.
Barnläkare har ställts inför valet att rädda foster som överlever en sen abort eller lämna det att dö. Trots att det enligt lagen är ett barn. Detta är etiskt ohållbart.
Dagens lagstiftning för hur sent en abort kan beviljas är inte reglerad utifrån en fast veckogräns.
Läs också: Läkare försökte rädda livet på sent aborterade foster
Sverige har fri abort fram till vecka 18. Därefter får ett foster som kan förväntas överleva inte aborteras. Från att graviditeten varat 21 veckor och 6 dagar har Socialstyrelsens rättsliga råd gjort bedömningen att det finns en möjlighet för barnet att överleva och att det därmed inte ska vara möjligt att bevilja abort efter denna tidpunkt.
Under 2016 bedömde socialstyrelsens rättsliga råd 540 ansökningar av abort efter vecka 18. Av dessa ansågs 525 ha synnerliga skäl och ansökan om abort beviljades.
Från att dagens abortlagstiftning infördes 1974, då man kunde rädda foster tidigast i vecka 28, har den medicinska utvecklingen gjort att vi kan rädda foster allt tidigare. Hur sent aborter beviljas utifrån lagens bestämmelse om livsduglighet har successivt ändrats. Men i dag finns i praktiken inte någon marginal mellan tidpunkten för när sen abort kan beviljas och tiden för när ett barn anses ha möjlighet att överleva.
Det finns därför en befogad oro för att aborter görs i ett så sent skede att lagen riskerar att överträdas.
Ett arbete pågår inom professionen för att hitta gemensamma riktlinjer för hur sena aborter ska hanteras.
Det får inte finnas någon som helst risk att aborter förekommer samtidigt som ett foster kan överleva utanför livmodern och därför behövs säkerhetsmarginaler. Om detta inte sker anser vi att lagstiftningen ska ses över i syfte att upprätthålla det som är lagens mening.
Kristdemokraterna har en värdeförankrad politik. Det innebär att vi i alla politiska beslut utgår från värderingen om alla människors lika och okränkbara värde. Människovärdet är knutet till människans existens, inte till hennes ålder eller förmågor. Det är omöjligt att ställa sig neutral till det etiska dilemma som en abort innebär.
En abort innebär att ett liv släcks. Samtidigt visar erfarenheten att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, ofta med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa.
Det är inte rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det mycket svåra och avgörande beslutet om en eventuell abort.
Vårt mål är ett samhälle där aborter inte behöver efterfrågas. Det förbyggande arbetet är helt centralt. Ingen ska känna sig tvungen att genomföra en abort på grund av till exempel ekonomiska eller sociala skäl, då ska hjälp och stöd finnas tillgängligt. Det offentligas ansvar är att skapa skyddsnät för att fler ska känna att de kan klara föräldrarollen och fullfölja graviditeten, men oavsett beslut bör samhället stödja kvinnan.
Kristdemokraterna har arbetat aktivt och långsiktigt för att bygga skyddsnäten täta och starka. Föräldraförsäkringens utformning, tillgången till barnomsorg och möjligheten att fullfölja studier eller att kunna arbeta är alla viktiga delar för att fler som blivit oplanerat gravida ska kunna ta beslutet att fullfölja graviditeten om de vill.
Genom förbättrat stöd för att undvika ofrivilliga graviditeter, inte minst genom inrättandet av ungdomsmottagning på nätet, umo.se, och förstärkning av stöden för föräldrar har vi sedan 2006 kunnat se nästan en halvering av tonårsaborterna, från 25,4 till 13,4 per tusen kvinnor i åldern 15-19 år. Det arbetet måste vi hålla i och samtidigt utveckla för att nå de äldre åldersgrupperna där vi inte nått samma framgång.
Ibland förespråkas en sänkning av gränsen för när beslut om abort ska kunna tas av kvinnan från 18:e till 12:e veckan i syfte att minska antalet aborter. Allt större andel av aborterna genomförs allt tidigare i graviditeten, över hälften före vecka sju. 5,4 procent genomfördes mellan vecka 12 och 18 och en procent efter vecka 18. Det finns därmed lite som talar för att en sådan ändring skulle ha någon större effekt på antalet aborter.
Vi behöver ha en stor ödmjukhet kring etiska frågor som rör liv och död. Det är frågor som måste hanteras varsamt. Vi kommer dock aldrig ställa oss neutrala till det etiska dilemma som varje abort innebär. Vår grundläggande värdering om det okränkbara människovärdet kommer alltid ligga fast.
Ebba Busch Thor, (KD) partiledare
Emma Henriksson, (KD), andre vice partiledare och ordförande i riksdagens socialutskott
