Tortyr. Vänner som dött av svält och misshandel i regimens läger. Vakternas hån som ekade mellan cellens väggar: "Var är din Gud nu". Denna omskakande skildring förmedlades nyligen i Europaparlamentet av en kristen flykting från kommunismens Nordkorea. Den är tyvärr kännetecknande för många kristnas situation runt om i världen.
Ett stort antal rapporter beskriver ett stort och växande problem. I januari offentliggjordes en global kartläggning av organisationen Open Doors som visade att 260 miljoner kristna lever under förföljelse. I december kom en rapport från U.S. Commission on International Religious Freedom som visar att kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Rapporterna talar om digital massövervakning av kristna och statlig kontroll av kyrkor i Kina, förföljelse av militanta islamister i Afrika, samt politiska ledare i Asien som öppet kungör att de tänker utrota alla kristna. I Latinamerika utsätts kristna för hot, utpressning, bortföranden och mord om de kritiserar den organiserade brottsligheten.
Dessa rapporter borde ha fått alarmklockan att ringa högt hos partier som i EU-valet lovade miljöpartistiskt "hopp i stället för hat", centerpartistisk "anständighet" samt socialdemokratisk kamp "mot extremism".
Men tyvärr ekar en öronbedövande tystnad från dessa partiers kontor i Bryssel. Mina svenska kollegor vrider sig nämligen vid sina röstknappar när vi ska ta ställning till huruvida förföljelsen av kristna är ett globalt problem som snart nått folkmordsliknande nivåer.
När Europaparlamentet nyligen röstade om just detta röstade V, S, C, L och M nej trots att en rapport, som var beställd av den brittiska regeringen, slog fast att kristna är världens mest förföljda religiösa grupp. Svenskarnas röster avgjorde. Förvånansvärt nog lade även KD ner sina röster. Förslaget föll därför med knapp marginal. Om alla svenska parlamentariker röstat för hade det vunnit majoritet.
Det är inte första gången svenska partier vänder förföljda kristna ryggen. I riksdagen röstade regeringspartierna med stöd av M och C emot ett erkännande av Islamiska statens folkmord på kristna och jezider. I Europaparlamentet vägrade svenska ledamöter från C, L, MP och S i oktober att rikta kritik mot de algeriska myndigheternas stängningar av kyrkor. Detta trots att Algeriet bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, religionsfriheten i sin egen konstitution och ett avtal med EU som villkorar ekonomiskt stöd bland annat i utbyte mot viss religionsfrihet.
En resolution i Europaparlamentet förändrar inte livet för förföljda kristna, men att erkänna verkligheten är första steget mot en förändring. I dessa fall valde mina kollegor återigen att vända världens förföljda kristna ryggen. Den stora frågan är skälet till vänsterliberalernas tystnad.
Tiger ni om förföljelsen av kristna för att islamismen är den största orsaken till lidandet, Alice Bah-Kuhnke (MP)? Är ni rädda för att bli kallade ”islamofober”, Heléne Fritzon (S)? Är kristnas mänskliga värdighet mindre politiskt angelägen än hbtq-personers, Fredrick Federley (C)? Är ni oroliga för att människor skulle ifrågasätta den stora invandringen när vi möts av rapporter om importerat hat och förakt mot kristna bland vissa asylsökande i Sverige, Karin Karlsbro (L)?
Det är hög tid att lägga korten på bordet. Förföljda kristna världen över har med stigande hopplöshet noterat er tystnad – och därmed Europas. De förtjänar ett svar.
Charlie Weimers (SD), Europaparlamentariker
