Kritiska röster höjs nu mot att Svenska kyrkan anordnar Harry Potter-utställningar runt om i landet. Det påstås att upphovskvinnan, J.K. Rowling, medvetet skapat en inkörsport till ockultism och djävulsdyrkan. Bland annat har det lyfts fram exempel om en person som har tänt eld på sina hus genom att citera trollformler ur böckerna. Den kanske lilla men helt avgörande detaljen, att branden utbröt för att personen upphettade lättantändliga vätskor på sin spis i tron att denne skulle återskapa en av karaktären Snapes trolldrycker, följer sällan med i denna visklek.
Ingen av oss vill på något vis förringa behovet av andlig klarsyn i mötet med en fallen värld. Våra värderingar och tankar påverkas av vilka impulser vi exponeras för. I de fall man upplever en stark frestelse att tillbe djävulen och medverka i en ockult ritual på grund av en fantasyroman, eller andra i frikyrkovärlden accepterade kulturuttryck, ska man så klart undvika detta. Precis som en person med anlag för alkoholism bör undvika alkohol och en diabetiker undvika mat med höga GI-värden.
Vad en del kritiker av Harry Potter tyvärr ofta ägnar sig åt är att göra sina personliga andliga kamper till allmängiltiga sanningar. Detta tror vi är ett förhållningssätt som förminskar Guds kraft och bidrar till en felaktig gudsbild. Vi riskerar få en väldigt svag gud, men en väldigt mäktig djävul med långt större makt och inflytande än den "lille guden".
Inom frikyrkan har vi genom historien haft problem med fantasygenren i allmänhet och Harry Potter i synnerhet. Då vi själva är djupt medvetna om en andlig verklighet brister ibland förmågan att skilja fantasi från verklighet. I botten ligger också en extremt dualistisk kosmologi, som placerar allt i världen under antingen Gud eller djävulen där den mänskliga sfären förkrymps. Ofta resulterar detta i världsfrånvändhet.
Även djupt kristna fantasyförfattare som C.S. Lewis och J. R. R. Tolkien använde ofta trolldom och mystik som grepp för att skapa spänning, oförutsägbarhet och att vrida verkligheten ur led. Det öppnar möjligheter att ge vardagliga teman en ny gestaltning, och att ta sig an stora och svåra frågor från nya vinklar. Detta summeras kanske bäst av ett klassiskt citat som ofta tillskrivs den kristne författaren G.K. Chesterton:
”Sagor är mer än sanna: inte för att de lär oss att drakar finns, utan för att de lär oss att drakar kan besegras”.
Den moderna fantasyförfattaren Lev Grossman formulerar det som att fantasy handlar om att ta ut allt som finns på insidan av människan och ge det en yttre gestalt, så att vi sedan kan ta itu med det. Författaren Stephen Gallagher, förklarade nyligen under Uppsalas kulturnatt att fantasy ger oss en direktlinje till människans undermedvetna jag.
Läs även Präst gjorde bokbål av Harry Potter-böcker
Vid en första anblick kan det verka som att Harry Potter bara handlar om häxor och magi, vilket tycks trigga en ryggradsreflex hos många karismatiska kristna: "Usch, fy, synd ...". Men det är en ogenomtänkt reaktion, som egentligen bara visar att man inte förmår ta sig förbi en berättelses ytstruktur. Serien är en guldgruva av material till existentiell reflektion. Ett brett urval av livets, etikens och teologins stora och svåra frågor behandlas i berättelserna – från vänskap, ondska, kärlek och mod till förlåtelse, nåd och offer.
Vi ser nu inte Harry Potter som oproblematisk rakt igenom, men det är också en del av poängen. Vi vill se kristna ungdomar rustas för livet, genom att få bearbeta och brottas med de frågor som livet, tron och verkligheten ställer dem inför.
Vår Gud är stor, han vill vidröra oss genom Bibeln, skapelsen, musiken, vänner, litteraturen, konsten, etcetera. Gud är så stor att han till och med kan vidröra oss genom sekulära allegorier om tredje rikets hemskheter i form av Harry Potter.
Paulus skriver: ”För den som är ren, är allting rent” (Titus 1:15). Det går att leva sitt liv och se demoner överallt, men det går också att se Guds godhet, kärlek och nåd överallt.
Så vill vi leva vårt liv.
Vår Gud är alltid närvarande och kan använda allt för sina syften. Han kunde använda ett altare åt en okänd gud (Apg 17) och en åsna (4 Mos 22:22–35). Ett liv där vi lever som om Satan är närmare oss än Jesus, där ondskans makt har större möjligheter att påverka, fylla och influera oss än Guds helige Ande – det tror vi är den verkliga faran för ett sunt och gott kristet liv.
Nej låt oss söka Gud bakom allt vi ser. Löftet gäller även dig, du som är en ung kristen och kämpar med dessa frågor. Du är friköpt och tvättad ren i lammets blod. Inga onda andemakter har rätten att ta makten över ditt liv. I Jesu namn – du är fri. Amen.
P-O Flodström, apologet (Pingst)
David Nyström, teolog
Joachim Elsander, sjukhuspastor (EFK)
Lars Gunther, pastor (Equmeniakyrkan)
Daniel Jansson Brask, präst (Svenska kyrkan)
Läs svar i debatten Det finns ingen feel good-ockultism – vi behöver vakna
