Coronaviruset sätter vår tillit till Gud på prov. Bibelsammanhangen nedan ger oss två infallsvinklar till hur vi kan tänka om Guds löften om beskydd.
”Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ’Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten’. Men Jesus svarade: ’Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov’.” (Lukas evangelium 4:9-12)
Jesus vägrar att "utnyttja" löftet om beskydd eftersom han står inför en fara som går att förutse. Att kasta sig ut från tempelmuren är förenat med livsfara. Att med berått mod ändå göra det är att sätta Gud på prov på ett sätt som vi inte ska göra. Vi har fått vårt förstånd för att kunna förutse faror och undvika dem. Förståndet är också en Guds gåva.
”Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: ’Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva.’ Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud.” (Apostlagärningarna 28:3–6)
Paulus får uppleva Guds beskydd då han utsätts för en fara som han inte kunde förutse. Han har inte medvetet sökt en huggorm som han kan stressa till att hugga. Han har ingen avsikt att demonstrera Guds beskydd och visa sig odödlig. Miraklet sker här, som alltid i Nya testamentet, som ett tecken. Ett tecken på det fullkomliga gudsriket som vi väntar på.
I vårt förhållningssätt till coronasmittan bör vi följa de exempel som Jesus och Paulus ger. De måste väl ändå anses som goda föredömen och auktoriteter. Vi ska alltså inte med berått mod utsätta oss för fara. Det är inte svaghet att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer utan vårt sätt att ta ansvar för våra medmänniskor och vårt samhälle.
Sven-Olof Johansson, ordförande, Tallstigskyrkan, Finnerödja
