Observera att den här debattartikeln skrevs 2017.
För få människor får i dag det stöd eller ställs inför de krav som krävs för att de ska förmå att ta sig ur den ovärdiga situation som det innebär att tigga, och förvänta sig att bli försörjd av andra.
Tusentals av de som tigger i Sverige är fattiga EU-migranter. Vissa befinner sig i vår del av Europa frivilligt för att be om pengar. Andra har fallit offer för människohandel. Norska NRK visade tidigare i år hur personer som tjänar pengar på tiggare samtidigt drar in stora pengar på stölder, narkotikaförsäljning och prostitution.
Svenska politikers oförmåga att ta itu med tiggeriet har tyvärr gjort social utsatthet och misär till en självklar del av gatubilden. Barn tvingas varje dag se sina föräldrar gå förbi utsatta människor som sitter på gatan utan att ens se åt deras håll. Det är en följd av att det organiserade tiggeriet har normaliserats.
Människor trubbas av inför andra människors lidande. Det är sorgligt och riskerar att göra Sverige till ett mindre generöst och allt kallare land, men det största problemet är att svenska politikers handlingsförlamning och kravlöshet leder till att människor fortsätter att utnyttjas. Utanförskapet och utsattheten upprätthålls. Vi kan inte bara se på när det händer.
Kristdemokraterna måste vid helgens riksting visa att vi är beredda att sätta stopp för tiggeriet. Vi har ett moraliskt ansvar för dessa samhällets mest utsatta. Vi måste visa vägen bort från tiggeriet, och för att vara trovärdiga krävs att vi också tar ställning för tiggeriförbud.
Läs också: Vellinge kommun förbjuder tiggeri
För att förbättra situationen i de fattiga EU-migranternas hemländer har KD hittills rest krav på såväl stöd som sanktioner i förhållande till länder som Rumänien. Det är bra. Europeiska socialfondens arbete behöver exempelvis effektiviseras så att deras stöd kommer utsatta människor bättre till del, men för att stoppa tiggeriet är det också viktigt att slå fast att respektive EU-land fortsatt ska ta ansvar för sina egna medborgares välfärd.
Varken tiggeri eller att leva på andra länders välfärdssystem ska vara att betrakta som inom ramen för EU:s fria rörlighet. Den rörlighet som handlar om att få arbeta, studera eller i övrigt vistas i upp till tre månader i ett annat EU-land är i grunden något bra, men den får inte missbrukas och bli ett sätt för vissa länder att lasta över sociala problem på andra. KD måste ta ställning för detta och sätta press på regeringen. Personer som befinner sig i Sverige för att tigga eller som stannar längre än tre månader i Sverige utan försörjning ska avvisas och polisen ska ha resurser att verkställa avvisningarna.
Lösningen på de fattiga EU-migranternas utsatthet finns inte i Sverige, utan i deras hemländer. Hjälp till tiggarna på plats i dessa länder är därför viktigt. Vi kristdemokrater vill redan i dag underlätta för ideella organisationer som arbetar med utsatta grupper, både i Sverige och utomlands, genom att återinföra ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Vi måste dock bli bättre på att se till så att de som befinner sig i Sverige för att tigga, bryter sin destruktiva livsstil och det mönster som gör att utsattheten upprätthålls.
Det duger inte att endast stoppa tiggeriet på vissa gator eller platser. Sveriges kommuner måste få införa tiggeriförbud och så länge tiggeriet tillåts behöver vårt minimikrav åtminstone vara att införa tillståndskrav för insamling av pengar på offentlig plats. Dels för att enklare säkerställa att alla som tigger för sin egen försörjning erbjuds vägar ut ur tiggeriet, och dels för att enklare stoppa de organiserade ligor som i dag tvingar människor att tigga.
Läs också: M-stämma sa ja till tiggeriförbud
Läs också: S-politiker: Tiggeriförbud fel väg att gå
Vissa påstår att ett tiggeriförbud är ett försök att förbjuda fattigdom. Andra påstår att det skulle innebära förbud mot att be om eller att erbjuda hjälp. De har fel. Sådana uttalanden är bara försök att blanda bort korten. Förbud mot tiggeri handlar just om att förbjuda tiggeriet som pågår på våra gator och torg. Ingenting annat.
Vi kommer alltid att ha ett moraliskt ansvar att sträcka ut en hjälpande hand till samhällets mest utsatta, på samma sätt som vi har ett moraliskt ansvar att jobba för vår egen försörjning, bidra till vårt gemensamma bästa och inte i onödan ligga andra till last.
Vi ska därför fortsätta sträcka ut en hjälpande hand, och tiggaren har ett ansvar att ta emot den. Frågan är dock om att tillåta gatutiggeri är vårt enda eller ens bästa sätt att hjälpa medmänniskor bort från fattigdom. Vi i KDU tror inte det. Tiggeriet erbjuder inte vägar bort från fattigdom, det upprätthåller fattigdom.
Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU
Läs mer: Michael Anefur: Ställ krav på tiggarnas hemländer
Läs mer: Micael Grenholm: Tiggeriförbud leder till ökad kriminalitet
