Peter Halldorf väcker viktiga frågor i sin analys i Dagen av tragedin i Knutby. Täta gemenskaper kan vara underbara och vi människor törstar efter tillhörighet. Men samtidigt kan täta gemenskaper bli slutna och manipulativa. Historien lär oss att det inte finns någon bortre gräns för hur destruktiv och mörk en sådan miljö kan bli. Knutby är bara det mest näraliggande exemplet i svensk kontext. Desto viktigare därför att hålla samtalet levande om vad sund respektive osund gemenskap kännetecknas av.
Halldorfs analys pekar på ”karismatiska miljöer” med en ”fundamentalistisk läsning av Bibeln” som bygger in felaktiga konflikter ”mellan Gud och världen”. Så långt skulle jag kunna dela analysen.
Huvuddelen av artikeln ägnas sedan åt kritik av den fundamentalistiska läsningen av Bibeln och här menar jag att resonemangen inte håller. Halldorf hoppar fram och tillbaka mellan bibelsynsfrågan – vad Bibeln är – och den hermeneutiska frågan – hur Bibeln ska tolkas – på ett olyckligt sätt.
Intrycket blir att den stackars pastorn som inledningsvis hängs ut med sin tro på Bibelns inspiration och ofelbarhet har formulerat vad som var grundproblemet i Knutby. Men tron att Kristi brud är en namngiven kvinna i Knutby går omöjligt att utläsa från någon av Bibelns texter. Hur mycket inspiration eller ofelbarhet man än tror på hittar man inte Åsa Waldau i Bibeln.
Det är viktigt att notera att övertygelsen om Bibelns inspiration och ofelbarhet inte är en lära som dyker upp först i skriftsamlingen ”The Fundamentals” i början av 1900-talet. Nej, den är en del av den allmänneliga kristna tron och finns till exempel uttryckt också i många katolska dokument som Dei Verbum från 1965.
En sådan hög syn på Bibeln innebär inte att alla texter ska läsas bokstavligt. Det är här som mycket av fundamentalismen gått vilse, som Halldorf helt riktigt påpekar. Gud har valt att använda många olika litterära genrer. Bibeln är fylld av poesi, bildspråk och vildsint apokalyptik, som ju snarast går att likna vid modern fantasy.
Det är ett stort misstag att läsa allt i Bibeln bokstavligt. Texter måste alltid läsas och tolkas utifrån sin historiska kontext och i full medvetenhet om rikedomen i de språkliga formerna för mänsklig kommunikation. Därför måste man noggrant lyssna in Bibelns texter och man kan inte i förväg utgå från att de ska tolkas bokstavligt eller historiskt – det måste texterna själv få ge oss signaler om.
Men var en bokstavlig läsning av Bibeln verkligen problemet i Knutby? Det finns inga texter som hävdar att pastorer ska ha sex med unga kvinnor som en del av den andliga striden. Tvärtom!
Problemen i Knutby hade till slut varken med bibelsynen att göra eller med en bokstavlig tolkning av den att göra. Huvudproblemet var snarare en urspårad karismatik och en livsfarlig syn på andligt ledarskap – som i förlängningen satte Bibelns texter ur spel.
Den täta gemenskapen i Knutby byggdes upp runt andliga ledare som inte stod ansvariga inför några andra, som isolerade gemenskapen från omvärlden och som gav sig själva auktoritet över församlingen genom påstådd direktkontakt med Gud. Som det formulerades i rättegången mot pastorerna i Knutby: ”det Åsa och de andra säger är Guds ord”. Detta innebar att medlemmarna i församlingen inte vågade säga emot.
Problemet i Knutby var inte Bibeln som Guds inspirerade och ofelbara ord eller en viss tolkning av den. Problemet var att pastorerna lärde församlingen att tro att deras ord var Guds ord.
Stefan Gustavsson, direktor Apologia, ledarskribent Världen idag
Läs mer Knutbys ledarsyn är det stora problemet
Läs mer Därför har Peter Halldorf fel om Knutby
Läs mer Anna Lindman: Vi fick ingen reflektion om karismatiken
