Har Svenska kyrkan någon framtid? Med mängder av utträden ser det mycket mörkt ut. Inom tio år lär mindre än 50 procent av befolkningen tillhöra Svenska kyrkan. De flesta kyrkbänkarna gapar tomma vid söndagens huvudgudstjänst. Kyrkor och andra fastigheter säljs. Sverige är det mest avkristnade landet av tidigare kristna länder.
Samtidigt har kriminalvården slagit larm. Häkten och fängelser är överfulla. Det finns ett samband mellan fullbelagda fångvårdsanstalter och tomma kyrkobyggnader. Laglösheten ökar. Mord och beskjutningar är nu vardagsmat i Sverige.
Bibelns Jesus måste åter bli huvudperson i kyrkans verksamhet, söndag och vardag. Inte Jonas Gardells Jesus eller någon annan hemmagjord Jesus. All förkunnelse, även vid vigsel och begravning, måste peka på den verklige Jesus, som är Herren och Frälsaren. Aposteln Paulus sammanfattar hela Bibelns budskap i en enda mening: "Jesus blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull" (Rom 4:25).
Barngrupperna ska inte bara pyssla utan också få lyssna till bibelberättelser. Konfirmanderna måste få lära känna Jesus. Att kunna centrala bibelord, trosbekännelsen, tio Guds bud och Fader vår, samt dopets och nattvardens instiftelseord utantill, bör vara ett självklart minimikrav för dagens konfirmander.
En biblisk Jesuspredikan väcker längtan efter Guds rike och himmelens glädje. Rätt förkunnelse manar till omvändelse för att slippa att gå evigt förlorad. Är predikan innehållslös och mesig söker sig människor till andra kyrkor och gudstjänstgemenskaper, där det ges näringsrik och fast andlig föda.
Sedan många år tillbaka inbjuder Svenska kyrkan till världsliga konserter. Dyra inträdesbiljetter säljs. Kyrkor fylls. Artister äras. Applåder smattrar. Sådan verksamhet medför ingen väckelse. Låt i stället söndagsgudstjänsten berikas med mycket andlig sång och musik. Så inramas och förstärks det kristna budskapet. Kyrkorummet är invigt och heligt, ett bönens hus.
Det är hög tid att åter prästviga alla som Gud kallar. I flera årtionden har bibeltrogna kandidater stoppats. Löftet till dem som delar den klassiska uppfattningen i ämbetsfrågan har för länge sedan brutits. Det var klart uttalat att de skulle ha hemortsrätt i Svenska kyrkan och möjlighet att bli präster. Sveket är stort.
I dag hade den gudabenådade och kunnige biskopen och författaren Bo Giertz vägrats prästvigning. Förmodligen hade inte ens Jesus från Nasaret blivit antagen för prästvigning i Svenska kyrkan. Att utestänga personer med apostolisk tro har inte Svenska kyrkan råd med.
En av de många stoppade är i dag biskop i Lettland. Rakryggade och andliga ledare behövs i Svenska kyrkan. I stället godkänns prästkandidater som förnekar centrala bibliska sanningar av Svenska kyrkan. Golgata offer, jungfrufödelsen, omvändelsens nödvändighet och den dubbla utgången byts ut mot naturromantik och miljöengagemang till centrum för förkunnelsen. Eller så blir predikningarna huvudsakligen sociala och psykologiserande, med tyngdpunkt på vår tid och denna världen i stället för att präglas av att varje människa är en evighetsvarelse.
Ett av flera kännetecken på den sanna Kyrkan är lidandet för Kristi skull. Kyrkan ska inte anpassa sig efter världen utan vara ljus och salt i samhället. Kyrkans tjänare måste lyda Gud mer än människor.
Trots att det snart är tjugo år sedan det blev ändrade relationer mellan stat och kyrka är Svenska kyrkan fortfarande i händerna på politiska partier. Politiseringen visar sig fortfarande i församlingar, stift och kyrkomöte. Det är förnedrande. Kyrkan ska styras av kyrkliga människor, som älskar Jesus, och inte av partipolitiker.
Svenska kyrkans kostnader är gigantiska. Pastorat och församlingar kostade 20 miljarder kronor år 2017. De tretton stiftskanslierna avlönade året innan 875 anställda med över 436 miljoner kronor. Med sådana enorma resurser borde Sverige åter ha kristnats många gånger om. Det skulle bära mer frukt om Svenska kyrkan anställde brinnande missionärer från Afrika och Kina.
Bort med urvattnad förkunnelse! Bort med blygseln för namnet Jesus! Bort med mobbningen av bekännelsetrogna! Bort med anpassningsteologin! Bort med partipolitik! Bort med sådant som gör Guds hus till en rövarkula! Bort med onödiga och oandliga anställda!
Då har Svenska kyrkan en framtid.
Jan-Åke Karlsson, präst
