Låt mig, för säkerhets skull, börja med att slå fast att i min värld är musikalisk mångfald en självklarhet. Och jag skriver inte för att försvara den musikaliska genre som kallas lovsång
Jag har arbetat med kyrkans musik på heltid sedan 1983 och fram till 1993 nästan uteslutande med "förkunnande" musik. Från 1993, efter ett omtumlande gudsmöte, blev sången till Gud (det som allt som oftast benämns lovsång), min passion. "Vem sjunger vi för i kyrkan?" frågar Nils Börge Gårdh i en debattartikel i Dagen. En bra och viktig fråga. Resonemanget i Gårdhs debattartikel återkommer med jämna mellanrum. Det bygger på ett stort missförstånd. Låt mig belysa detta med ett antal påståenden:
1) Människan högsta, största och första uppgift är tillbedjan. Gårdh skriver: "Lovsången har sin plats men den är mer inriktad för oss redan troende". Lovsången är inte för oss utan för Gud. De tre första buden handlar om tillbedjan. Vi är skapade för Guds egen skull. Det är därför vi är ett lovsjungande folk. Vi ger vår kärlek, tillgivenhet, beundran till Gud genom våra böner, vår sång, genom våra liv. Det är därför vi är ett lovsjungande folk. Nils Börge Gårdh skriver att han själv längtar "efter väckelsemöten där god gemenskap och glad musik står i centrum". Om han byter ut väckelsemöte mot musikpub skulle jag hålla med. Bibelns budskap är att Gud är vårt centrum. Är det så i våra gudstjänster? Eller är det sångaren, talaren, gemenskapen, den glada musiken? Vad tror du händer med människor som besöker en gudstjänst där Gud är i centrum?
Läs också: Nils Börge Gårdh: Variera sången i kyrkan!
2) Tillbedjan kommer före mission. Gårdh menar att "musikens uppgift i kyrkan framför allt är att vara evangeliserande". Mission behövs för att tillbedjan saknas. Tillbedjan kommer före mission. För min hustru är det betydligt viktigare att jag genom ord och handling visar att jag älskar henne än att jag går runt och berättar om min kärlek för alla andra. Samma sak med vår gudsrelation. "När vi har en nyomvänd vill vi genast göra en arbetare av honom" säger A W Tozer. Men Gud vill att vi först och främst ska vara tillbedjare, i andra hand arbetare. Tillbedjan kan tyckas "onyttigt" men det är vad vi är skapade till. Kyrkan blir "nyttig" genom att vara "onyttig". Mission ska upphöra en dag – tillbedjan kommer att pågå i all evighet.
3) Lovsången är ett gensvar. Nils Börge Gårdh skriver: "Tänk om det duktiga lovsångsteam som ofta finns på plats skulle spela sånger som är välkända. Då skulle alla kunna sjunga med – vilket tryck det skulle bli!" Men lovsång handlar om ett gensvar. Det är det speciella med lovsången som skiljer den från all annan sång. I allsången ligger fokus på sången, att sjunga med. I lovsången är fokus på Gud. Lovsången föds i hjärtat och måste ut. Som Matt Redman säger: "Vi ser – och vi sjunger." Exakt det som "O store Gud", en av världens mest kända hymner, förkunnar. När vi "ser" Gud: i naturen, i gudstjänsten, i den egna bibelläsningen då "brister själen ut i lovsångsljud"! Och det är först då – när den är ett gensvar på vem Gud är – som vår sång blir lovsång.
4) Det handlar inte om oss. Gårdh skriver: "Jag förstår att lovsången har sin plats i gudstjänsterna – men den kan inte täcka alla musikaliska behov. Det blir för enkelriktat och tjatigt". Gudstjänsten handlar i första hand inte om oss – då blir gudstjänsten underhållning och vi blir konsumenter. Konsumenter som recenserar och värderar gudstjänsten som vore det en föreställning. Där gror missnöjet: fel sånger, för ensidigt musikutbud, för lång predikan etcetera. Om vi börjar i rätt ände – vi kommer för att ge (Rom 12:1) i stället för att få – så kan vi ha solosång, duettsång, körsång, det vill säga ett rikt utbud av musikalisk mångfald i gudstjänstlivet. Men alltför ofta har jag mött kristna musikanter som ser på kyrkans estrad som en scen där det underliggande motivet i grund och botten är själviskt. Bort med det.
Himlen är full av lovsång. Varför? För att Gud är trendkänslig? Nej, för att i mötet med Gud finns inget annat gensvar än att tillbe och lovsjunga.
Någon har sagt att ”livet på jorden är bara en körövning inför evigheten”. Lika bra att börja här och nu!
Lars Petersson, musikarbetare David Media, lärare på lovsångslinjen på Dalkarlså folkhögskola
