Frågan om tiggeri och förslaget att införa förbud diskuteras återigen, efter att Högsta förvaltningsdomstolen gett besked om att det är tillåtet att införa förbud på särskilt avgränsade platser i Vellinge kommun. Beslutet välkomnas av kommunpolitiker, framför allt från M men även från S. Vi kommer under 2019 att få se många kommuner som inför tiggeriförbud på olika platser, vilket sannolikt leder till att tiggare kommer att förflytta sig till andra kommuner i landet – hur löser detta fattigdomen?
Alla är nog överens om att tiggeri är fruktansvärt förnedrande för de cirka 4 700 personer, ofta EU-migranter från Rumänien och Bulgarien, som tvingas leva ett utsatt liv i omänsklig fattigdom och därtill ett av de svåraste sociala problemen att komma till rätta med.
Därför är det provocerande med alla utspel som ropar "förbjud tiggeriet"! Det finns flera problem med ett tiggeriförbud. Moralist och etiskt är det orimligt att förbjuda människor att be om hjälp och på samma gång förbjuda att ge utsatta människor hjälp. Att med lag begränsa humanitet och medmänsklig hjälp till de mesta utsatta är etiskt fel.
Huvudproblemet är att ett tiggeriförbud i praktiken inte förändrar den fattiges svåra sociala situation. Det som sannolikt händer med ett lokalt förbud vid till exempel olika torg eller offentliga platser är att tiggarna förflyttar sig till andra platser i staden eller kommunen, eller till andra platser i landet. Risken är också överhängande att tiggarna tvingas till grövre brottslighet och kriminalitet.
Forskning visar att konsekvensen av tiggeriförbud leder till att de fattigaste stigmatiseras och diskrimineringen ökar. Hans Swärd, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, har många gånger påvisat detta. Ett förbud befäster fattigdomen ytterligare och gör människor ännu mera utsatta. Det finns ett tydligt samband mellan förbud och antiziganism, det vill säga hat mot romer, menar Amnesty international. Ett förbud signalerar till allmänheten att "vissa" människor inte är välkomna, hatbrotten kommer troligen att öka.
Förbudsivrarna presenterar nästan aldrig förslag på förebyggande insatser för att lindra och hjälpa. Syftet är tydligt – att få bort fattiga människor från stadsbilden med den naiva tron att man löst ett problem!
Det danska förbudet mot tiggeri har gjort att människorna lämnat centrala delar av Köpenhamn och hamnat i kriminalitet: ”Eftersom tiggeri är förbjudet i Danmark har migranterna fått förlita sig på inkomstkällor som är mindre synliga som snatteri och ficktjuveri” (forskning.se: ”Förbud mot tiggeri gör mer skada än nytta”).
En effekt med förbud är att vi ”slipper att se och möta” tiggarna, samtidigt som de drivs till andra platser och djupare förnedring i kriminalitet. Vi som har det bra slipper att se tiggarna – medan tiggarna bara får det sämre!
Ett motiv till förbud har varit att skydda tiggarna mot exploatering och utnyttjande från kriminella ligor. Men det finns redan lagstöd för detta, som en dom i Växjö tingsrätt visade den 19 december då sju bulgariska män som i organiserad form utnyttjat tiggare dömdes till mellan 1,5 års och 5,5 års fängelse för människohandel.
Eftersom flera kommuner sannolikt kommer att införa förbud är risken stor att tiggare kommer till andra kommuner, till exempel Örebro – där vi inte kommer att besluta om ett förbud. Vi måste vara beredda på de negativa effekterna av ett förbud i andra kommuner som tror att man löst tiggerifrågan – när man i stället fördjupat problemen för de mest utsatta och svagaste människorna på samhällets botten.
Tiggerifrågan behöver en lösning utifrån EU:s ansvar, särskilt som nu Rumänien tar över ordförandeskapet i EU det närmaste halvåret. Det är hög tid att Sverige och andra medlemsländer nu ställer tydliga krav på Rumänien, att frågan om de fattiga romernas situation inom EU måste få en lösning.
Som kommuner kan vi göra mycket i samverkan med civilsamhället för att underlätta och ge mänsklig värdighet. I Örebro ger kommunen ekonomiskt stöd till Stadsmissionen som ger möjlighet till ”tak över huvudet”, rådgivning, stöd, samtal med mera. Många kristna organisationer är mycket tveksamma till ett tiggeriförbud och arbetar därför med stöd på olika sätt.
Lägg ned diskussionerna om förbud som bara förvärrar för de fattiga – och börja med konstruktiva samtal för att skapa nya vägar som i praktiken öppnar för att ge varje tiggare ett mänskligt liv här och nu och inför framtiden. Det är fattigdomen som ska bekämpas – inte de fattiga!
Lennart Bondeson, kommunalråd (KD), Örebro
