Samvetsfrihet är en viktig rättighet för varje människa. När ordet används i sjukvården kommer det dock med ett janusansikte: risken är att åberopande av samvetsfrihet då kan leda till människor dömer andra och förvägrar dem vård.
Ingen stat ska kunna tvinga sina invånare att utföra handlingar som strider mot deras djupaste övertygelser. I Europakonventionens stadgas att en människas rätt till samvetsgrundade invändningar bara får inskränkas av ett fåtal skäl, däribland andra människors hälsa och deras fri- och rättigheter.
Det är viktigt att Europadomstolen gett människor rätt att åberopa samvetskval för att slippa göra värnplikt med vapen. Att av egen fri vilja genomgå en sjukvårdsutbildning, söka ett arbete och därefter som anställd vägra att ge vård till vissa patienter, det är dock något annat än obligatorisk värnplikt, och även detta syns tydligt i Europadomstolens praxis. En sådan situation skulle snarare kunna jämföras med att en yrkesofficer vill välja bort att försvara befolkningen vid väpnade angrepp, men ändå behålla sin anställning i Försvarsmakten. Denna fiktiva officer har all rätt till sin tro, sin övertygelse och sina tankar, men det är inte säkert att de går att förena med hennes eller hans nuvarande arbete.
Människor måste få tänka, tycka, vara olika. Ingen ska tvingas bli barnmorska eller läkare med de krav och arbetsuppgifter det innebär. Väl utbildad och anställd har dock en yrkespersons samvetsfrihet ett janusansikte i sjukvården; en medarbetares frihet att välja bort kan leda till skuldbeläggande, otrygghet och fara för en skör människa.
Därför vill jag att vi ger sådant beteende ett annat namn: vårdvägran.
Läs också Liberalerna: Kalla samvetsfrihet för "vårdvägran”
För mig är en kvinnas rätt till abort viktig att värna. Barn behöver inte vara planerade, men jag vill att de får vara önskade. Frågan om vårdvägran sträcker sig dock långt bortom aborträtten. Vad händer om en anställd vägrar ge en blodtransfusion med åberopande av sitt samvete? Om en sjuksköterska vägrar vårda patienter av en annan religion? Om en läkare inte vill rädda en svårt skadad kriminell med hänvisning till sitt samvete? Ska människor kunna vägras vård om de är romer eller kommer från en annan del av världen, om det hänvisas till samvetsskäl? Var drar vi gränsen?
Rätt till vårdvägran leder oss längs ett mörkt och sluttande plan. Jag vill bromsa in direkt och säga tvärt nej till en sjukvård med något som helst utrymme för godtycke. Den som valt att ta anställning i sjukvården måste sätta andras behov framför sina egna preferenser.
Varje människas frihet måste sluta där någon annans frihet börjar. I avvägningen och gränsdragningen däremellan, där ligger politikens största svårigheter. En politiskt förtroendevald kan aldrig välja okunskapen - vi måste söka upp smärtpunkterna, gå dit det gör ont och göra såväl enkla som svåra avvägningar för att söka lösningar.
I sjukvården finns å ena sidan en yrkesperson med omtanke och starka värderingar, å andra sidan en människa som behöver andras stöd. Yrkespersonen kan i varje ögonblick av sin utbildning och sina jobbansökningar välja och välja bort, men den som behöver vården har inte samma val. I ögonblicket dessa människor möts och deras sätter jag den som behöver stöd först.
Lina Nordquist, sjukvårdspolitisk talesperson (L)
