I Dagen har nyligen en debatt förts om feminism och kyrka. Jag tycker att det är viktigt att vi samtalar om dessa frågor och belyser dem från olika håll.
Själv har jag som pastor och predikant tjänat i en till stor del mansdominerad värld. Jag såg aldrig mig själv först och främst som kvinna i min relation med andra ledare utan som tjänstegåva och som en Herrens tjänarinna. Ibland sa man skämtsamt att de upplevde att jag var som en broder och jag förstod att de menade att vi i tjänsten inte såg på varandra som könsvarelser utan som tjänare i Guds rike på samma villkor med respekt för varandras kallelser.
I begynnelsen innan syndafallet och dess söndrande konsekvenser gav Gud man och kvinna ett gemensamt uppdrag. De skulle råda över skapelsen, förvalta den och vara fruktsamma. Ett litet paradis fick bli mönsterbilden för hela världen. I dag ser vi hur skapelsen lider och söndringen mellan könen syns överallt i världen. Övergrepp, våld och förtryck ökar och vi som troende behöver förstå själva orsaken till detta lidande.
Det är synden som är den brutala orsaken till detta och att enbart förändra samhällsordningar med ekonomiska och politiska medel för att få ökat jämställdhet kommer inte att lyckas vare sig vi kallar det för radikalfeminism eller något annat.
Kampen mellan könen har upphört i och genom Jesu försoningsgärning och det ger varje man och varje kvinna rätten att ge sitt gensvar till Guds plan och kallelse i sitt liv. Många män och kvinnor kämpar med utformade och färdiga könsroller, både världsliga och teologiska. När man sammanblandar könsidentitet med könsrollen skapar man en inre konflikt som kan leda till svåra identitetsproblem.
Ju större jämställdhet mellan könen desto större blir också möjligheten för varje människa att bli dem som Gud har tänkt. Det var Guds tanke och plan att skapa två kön som skulle komplettera, stödja och underordna sig vandra. (Ef 5:21) Tillsammans är vi Guds avbild och ju större jämställdhet desto tryggare kan vi känna oss och männen våga vara män och kvinnor vara kvinnor.
Jesus visar med sin undervisning att lärjungaskap, trohet mot ordet och kallelsen är viktigare än fastlagda könsroller. Maria, Jesu moder, gav sitt gensvar till kallelsen utan att fråga vare sig sin trolovade eller föräldrar om lov. I berättelsen om Marta och Maria gör Maria något som är helt emot rådande kultur. Hon sätter sig vid Jesus fötter som en lärjunge och gör inte det som Märta anser självklart, hjälper till i köket. (Luk 10)
Kvinnorna som hyllar moderskapet som den högsta kallelsen, att få föda och dia en kung eller profet, avvisar han med orden: ”Saliga är de som lyssnar till ordet och bevarar det” (Luk 11:27).
Till Maria som hänvisar till modersrollen och vill hämta hem Jesus visar han henne vägen till sant lärjungaskap med orden: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder… Den som gör den himmelske Faderns vilja” (Matt 12:48-50). Jesus skakar också om sina manliga lärjungar när han sänder en kvinna att berätta om sin uppståndelse.
Här på jorden är det Guds vilja att vi ska ha två olika kön, och det är viktigt att bli trygg och rotad i sin könsidentitet. Självklart har könen biologiska skillnader men dessa hindrar inte vare sig man eller kvinna från att vara ett original både i sin personlighet och i sin utrustning.
Jag tror att man och kvinna kan tjäna tillsammans i såväl församling och i samhället utan att konkurrera med och utmana varandra.
Jesus har sagt att vi ska sprida evangelium och göra alla folk till lärjungar. Då är det viktigt att vi hjälper både män och kvinnor att först och främst säga ja till Gud i sina liv.
När Petrus fick kallelsen att följa Jesus gav han sitt fulla ja med full medvetenhet om att han hade fru, svärmor och pappa i sitt liv. Gud har omsorg om hela livet och har gett ett löfte om att om vi söker hans rike först så ska allt det andra tillfalla oss. Ingenstans i bibeln står det att vi får låta hus, hem, arbete, familj eller äktenskap vara en ursäkt för att inte säga ja till Gud.
Män och kvinnor är olika. Jämställdhet kommer inte av att man suddar ut könen. Biblisk jämställdhet är inte en rättvisefråga, en könskvoteringsfråga. Det är mer en kallelsefråga. Om vi börjar se på ett sådant sätt på könen så blir vi intresserade av vad Gud lagt ner i människors liv av grundgåvor, pund, talenter och andlig utrustning.
Linda Bergling, pastor Arken
