På senare tid har begreppen mikrofinans - ett samlingsbegrepp för en rad finansiella tjänster som lån, sparande och försäkringar - och mikrolån tyvärr fått en dålig klang. Tyvärr, därför att rätt använda är dessa verktyg en mycket effektiv hävstång för dem som vill lyfta sig själva ur fattigdom och hopplöshet.
I en uppmärksammad tv-dokumentär, som bland annat sändes i SVT:s "Uppdrag granskning" den 23 februari, framställdes mikrolån i första hand som en skuldfälla för de fattiga. Den debatt som följde har förstärkt det intrycket. Men sanningen är att mikrofinanser hjälpt miljontals fattiga människor runt om i världen att skapa sig själva ett bättre liv. Samtidigt vet vi att det dessvärre existerar mindre seriösa aktörer som med hjälp av mikrolån försöker tjäna pengar på de fattiga.
Det finns många olika upplägg av mikrolån. Därför vill vi klargöra vilka principer vi funnit viktiga och framgångsrika för den här sortens verksamhet i våra organisationer, Hand in Hand och Läkarmissionen. Principer som vi tilllämpar var för sig men också i ett pågående samarbetsprojekt i Tamil Nadu, Indien.
Mikrolån ska inte ges till vem som helst. Målgruppen måste vara tydligt definierad och avgränsad, bland annat för att man ska kunna ge rätt utbildning.
Mikrolån ska inte ges till vad som helst. Pengarna är inte avsedda för fattiga människors konsumtion. Då slår lånefällan snart igen. Lånen ska bygga en långsiktig, inkomstbringande verksamhet - och därmed bryta upp fattigdomsfällan.
Eventuella överskott i låneverksamheten ska gå tillbaka till projektet för att garantera den långsiktiga hållbarheten. Vi ska inte som organisationer tjäna pengar på att ge mikrolån till fattiga människor.
Till mikrolånen måste kopplas fortlöpande utbildning och kapacitetsutveckling. För låntagarna är det nödvändigt att kunna läsa och skriva. De behöver också elementär kunskap om ekonomihantering, uppföljning, utvärdering, dokumentering och så vidare. En anpassad utbildning ger deltagarna vidgade perspektiv och hjälper dem att arbeta mer systematiskt och utvecklas som entreprenörer.
Vi ger en grundläggande yrkesutbildning, som utgår från lokala förhållanden. Det gör att låntagarna kan erbjuda marknaden säljbara produkter och tjänster. Därmed skapas möjlighet till självförsörjning - och samhällsutveckling.
I de flesta fall kopplas mikrolånen till någon form av grupp där eget sparande och solidariskt ansvar för återbetalning av lån utgör viktiga inslag. Dessa grupper kan formas och arbeta på olika sätt. En av de stora vinsterna med gruppdynamiken är träningen i självbestämmande och demokrati. I dessa grupper stärks också individernas självkänsla och självförtroende på ett betydelsefullt sätt.
Vi har i den mikrofinansiella verksamheten tydligt fokus på tre mål: självhjälp, skapande av arbetstillfällen och kapacitetsutbyggnad. Vi vet att detta inte bara är viktigt för de individuella deltagarna i projekten, utan är något som stärker hela samhället. Inte bara ekonomiskt, utan också demokratiskt.
I detta arbete flyttas fokus från problemen till möjligheterna. Attitydförändringen från hopplöshet och känslan av beroende till "Yes, we can!" är oerhört viktigt i utvecklingsarbetet. Och människor som upptäcker sin egen kapacitet och sitt eget värde blir också goda förkämpar för mänskliga rättigheter rent generellt. Det vore djupt beklagligt om en opinionsbildning som bygger på falska premisser och/eller okunnighet fick vrida ett effektivt verktyg ur de fattigas händer. Ett verktyg som rätt skött blir hjälp till självhjälp - inte för stunden, utan för livet. Inte bara för individen, utan för hela samhället.
Vi tror inte att mikrofinanser och mikrolån är enda sättet att bekämpa världsfattigdomen. Men vi tror att det är ett redskap bland många andra, och ett mycket viktigt sådant som vi inte har råd att ställa åt sidan därför att missbruk förekommit, eller på grund av missriktad kritik. Det vore ett svek mot världens fattiga.
