Svenska kyrkans stifts uppgifter regleras i och av Kyrkoordningen (KO). Ingenstans i KO framgår det att ett stift har i uppgift att undervisa präster och diakoner om islam under ledning av en imam. Ändå är det vad Stockholms stifts Centrum för religionsdialog har ägnat och ägnar sig åt. Man kan fråga sig varför. Under våren 2019 genomfördes en rad undervisningstillfällen i Stockholms stifts regi där präster och diakoner gavs tillfälle att lära sig "allt du velat veta om islam men aldrig vågat fråga om". Undervisningen leddes av en imam. Under hösten ska undervisningen genomföras igen.
Det är bra att präster och diakoner fortsätter att utbilda sig. Kunskap är alltid bra. Men, det finns ingen anledning att stiftet ska undervisa om islam under egen flagg. Stiftsorganisationen ska främja församlingarnas arbete i deras uppgift enligt KO: "Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas."
Det kan omöjligt betraktas som överensstämmande med stiftets uppgifter att bedriva en imamledd undervisning om islam för stiftets präster och diakoner. Undervisning i stiftets regi ska rimligen vara förankrad i Svenska kyrkans tro och lära. Dit hör inte en imams undervisning om islam.
Den som vill utbilda sig om islam har möjlighet att söka akademiska kurser på högskolor och universitet. Den som vill ta del av imamledd undervisning om islam har möjlighet att kontakta en moské för att ta del av den undervisning som erbjuds där. Varken akademisk utbildning eller imamledd undervisning om islam ingår i stiftets uppgifter. Stiftsorganiserad undervisning om islam saknar all teologisk, ecklesiologisk, pastoral och akademisk förankring.
Det hela väcker frågor riktade inåt kyrkan. Man kan fråga sig om ansvariga och deltagare redan kan allt om kristen teologi? Behärskar de redan allt som har med den kristna kyrkans evangelium att göra? Har de läst sig mätta på kyrkofäderna, Augustinus, Tomas av Aquino, Luther, Calvin och Barth? Är de fullärda om den kristna kyrkans dop och nattvard? Behärskar de gammaltestamentlig hebreiska och nytestamentlig grekiska? Har de uttömt alla källor om bibelns texter och världar? Är de fullärda om den kristna kyrkans judiska rötter och historia? Kanske kan och vet de redan allt om den kristna kyrkan. Det är fullt möjligt att det är så, men det är inte troligt. Varför prioriterar då stiftet undervisning om islam?
Det väcker även frågor om Svenska kyrkans funktion riktad utåt.
Läs också: Erik Dufva: ”Prästkursen om islam gav mig förståelse”
Varför ordnar inte stiftet undervisning för präster och diakoner som rustar oss som kristna i mötet med muslimer och andra? Varför ordnas inte utbildningar som stärker församlingarnas utåtriktade undervisning? Till exempel: "Allt du som muslim vill veta om kristen tro men aldrig vågat fråga om", "Grundkurs i kristen tro för imamer och andra", "Den kristna kyrkan i Sverige för andra trosbekännare", "Svenska kyrkans historia för nyanlända muslimer", "Välkommen att bli kristen i Svenska kyrkan", "Allt du behöver veta om du vill lämna islam och bli kristen", "Vi är kristna, välkommen att leva sida vid sida med oss". För att nämna några alternativa förslag på utbildningar.
Varför inte rusta oss som kristna så att vi blir bättre på att undervisa andra om det som är vårt? Betyder inte Svenska kyrkan, den kristna tron och kristen teologi någonting som är viktigt även för andra? Är inte den kristna kyrkans evangelium om den uppståndne och levande Jesus Kristus angeläget och viktigt för alla människor? Har inte vi kristna något viktigt att berätta för andra om vem den kristna kyrkans Gud är? Är det inte förkunnelse av och undervisning om evangeliet som vi ska ägna oss åt i Svenska kyrkans stift och församlingar? Även i Stockholms stift?
Patrik Pettersson, präst i Svenska kyrkan
