Ända sedan jag tog plats i Sveriges riksdag för ett halvår sedan har jag drivit frågan om konvertiters situation. Jag har bland annat lyft situationen att kristna flyktingar och konvertiter förföljs här i Sverige, inte sällan begås dessa hatbrott av andra migranter. Detta är ett enormt misslyckande – att personer som i Sverige fått skydd undan krig och förföljelse tar sig friheten att utsätta andra för brott och kränkningar av religionsfriheten.
Brottsliga gärningar kan medföra ett utvisningsbeslut och för personer som söker asyl eller personer med uppehållstillstånd bör utvisning bli en betydligt vanligare rättsverkan än det är i dag. Detta bör exempelvis gälla vålds- eller sexualbrott, men också hatbrott. Det måste vara kristallklart att vi i Sverige aldrig accepterar förföljelse, att vi kring detta har en nolltolerans som är att lita på.
Jag har också lyft Migrationsverkets hantering av konvertiter, och nu vill jag ta frågan ytterligare ett steg. Jag är den första att medge att det här är svåra frågor, och då är jag ändå präst.
Det finns skäl att tro att asylsökande kan använda sig av konversionsargumentet enkom för att förbättra sina möjligheter att få uppehållstillstånd. Men för andra asylsökande har en konversion ägt rum. Av det skälet måste Migrationsverket pröva och försöka reda ut huruvida konvertiten gör sannolikt att han/hon konverterat. Så långt är allt i sin ordning. Men, det blir problematiskt om en myndighet som har tolkningsföreträde samtidigt har otillräckliga kunskaper och förståelse för såväl kristen tro som omvändelseprocessen.
En genuin konversion sker inte lättvindigt, allra minst om det sker från islamsk till kristen tro då islam inte tillåter omvändelse från religionen. För att säkerställa att konvertiter inte utvisas till länder där de riskerar att förföljas eller dödas som en konsekvens av att de bytt religion är det viktigt att upptäcka eventuella brister i asylprocessen. Verket har bland annat fått kritik för brister i tolkkompetens och för att ha ett för stort fokus på kunskapsfrågor i sin bedömning huruvida en konversion ägt rum, något som har uppmärksammats av mig och andra, inte minst här i Dagen.
Misstron gentemot konvertiter får inte stå i vägen för rättssäkerheten. Som svar på kritiken hänvisar Migrationsverket till ett prejudikat från 2011, som bland annat menar att man ska pröva i vilken grad den asylsökande kommer att ha ett behov av att leva ut sin tro. Det visar att man inte tillräckligt förstått vad kristen tro är och hur en kristen tro fungerar i praktiken.
Den enda öppningen är ett politiskt beslut. Därför lade jag fram ett så kallat utskottsinitiativ i Socialförsäkringsutskottet (SfU) i torsdags. Nu hoppas jag att de andra partierna ställer sig bakom mitt förslag att snabbutreda tillvägagångssättet prövningen av konvertitärenden med syfte att säkerställa rättssäkerheten.
Efter mina år som präst och församlingsherde har jag fått en stor inblick i konvertiters situation, både direkt och indirekt. Jag har mött personer som direkt försvinner när de förstår att jag inte döper någon lättvindigt. Men jag har också fått följa personer en längre tid i själavård med reflektioner kring vad denna nyvunna tro innebär.
I detta nu sitter en ung afghan på ett förvar och väntar på utvisning sedan hans konversion har underkänts. Sommaren 2016 mötte han Jesus och lät döpa sig ett halvår senare. Han har sedan dess pendlat från Hedemora till Uppsala tre gånger i veckan för att få gå i Livets Ords bibelskola, han har gått lärjungaskola på heltid, deltagit i flera kristna sommarkonferenser, arrangerat bönemöten och aktivt evangeliserat. Alla som känner honom vittnar samstämmigt om ett förvandlat liv som präglas av en stark tro på Jesus. Trots löftet om att inga kristna utvisas till Afghanistan så är det precis detta som är på väg att ske.
Vi kristdemokrater vill se en inspektion för migrationsfrågor, som utöver myndigheternas ansvar att själva se över sina rutiner och följa upp sitt arbete, verkar för rättssäkerhet och effektivitet genom hela migrationsprocessen (det vill säga i hanteringen hos Migrationsverket, utlandsmyndigheter, domstolar, polis och i samverkan med kommuner och landsting).
Det vi ser just nu visar på vikten av att en sådan inspektion skapas. Men än mer akut är att det varje dag fattas nya beslut kring asylärenden där den asylsökande anför konversion som grund. Det finns skäl att skyndsamt räta ut de frågetecken som finns och försäkra oss om att hanteringen av konvertitärenden är rättssäker.
