Lina Nordquist försvarar i Dagen Liberalernas förslag att kalla samvetsfrihet för vårdvägran. I en intervju tidigare i veckan uttryckte hon helt rätt att samvetsfrihet är ett vackert ord med en vacker innebörd. Att detta vackra skulle vara förbehållet i stort sett vem som helst förutom barnmorskor är dock en logisk kullerbytta som det osar diskriminering om. Majoriteten av EU:s och Europarådets medlemsstater har samvetsklausul, och där blir barnmorskor inte beskyllda för att vägra ge vård. Sverige har valt att göra Europakonventionen överställd svensk lag, och kan inte sedan bli överraskad när den förväntas gälla i praktiken.
Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet enligt både FN och Europakonventionen. Enligt Europarådets resolution 1763 gäller samvetsfrihet för vårdpersonal vid abort och eutanasi, och resolutionen är tydlig med att ingen får diskrimineras för sin övertygelse att inte utsläcka mänskligt liv.
Nordquist hittar på andra områden där vårdpersonal enligt henne skulle kunna åberopa samvetsfrihet, nämligen vid blodtransfusioner, vård av patienter med annan religion, vård av kriminella, eller för att någon är rom. Samtliga dessa områden handlar emellertid om att rädda liv, vilket skulle vara i motsats till resolution 1763 och samvetsfriheten, så jämförelsen haltar. Det finns heller inga uppgifter från våra grannländer att sådana problem skulle ha uppstått, trots fyrtio års erfarenhet av lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonal.
Sverige har större kris inom förlossningsvården än våra grannländer. Ordet "haveri" förekommer mer och mer i debatten. En barnmorska uttryckte att vi inte har råd att förlora en enda barnmorska. I sommar har de i vissa fall inte ens haft tid att bädda om i sängarna mellan två förlossningar. Ändå anses det försvarbart att svenska barnmorskor som vill ha samvetsfrihet ska jobba i Norge i stället, trots att ytterst få aborter utförs på förlossningsavdelningar. Krisen i Sverige ser inte heller ut att kunna lösas inom en snar framtid. Något är grundläggande fel när taxichaufförer måste bistå barnafödande kvinnor, medan kompetenta barnmorskor nekas på grund av fel åsikter.
Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna utformades efter andra världskrigets fasor. Ursprungstanken var att det dödsmaskineri som pågått aldrig skulle få hända igen. Ett viktigt medel i denna strävan var samvetsfriheten, det vill säga rätten att säga nej i stället för att tvingas gå emot sin inre kompass och bara lyda överhetens order. Inte minst när det gäller att tillåtas avstå från att utsläcka mänskligt liv är detta viktigt.
Om ursprungsbetydelsen överges och begreppet samvetsfrihet anpassas efter tidsandan, exempelvis genom att från politiskt håll styra ord och tanke till ”vårdvägran”, vad är nästa steg? Vilken frihet är nästa som får stryka på foten? Vi noterar till exempel att Nordquist så sent som förra året argumenterade för att utreda dödshjälp i Sverige. Ska de läkare som protesterar kallas för vårdvägrare? Där har Liberalerna sitt janusansikte.
Replik Läs "Därför bör vi kalla samvetsfrihet för vårdvägran" på Dagen.se/ debatt
Brita Storlund, Cecilia K. Björfjell, Organisationen Människovärde
