Är det okej att predika evangelium fast man inte har statliga bidrag eller tillräckligt många sponsorer för att kunna hålla igång en social verksamhet?
Eller känner vi omvärldens kritiska blickar från de som menar att vi borde ”göra något” i stället för att bara predika? Och leder det kanske till att vi, för att få predika evangelium, känner oss tvingade att ge mandat till budskapet genom att starta matutdelning, frivillig läkarvård och boende, innan vi vågar komma ut med budskapet? Och då bristen på medel inte tillåter en tydlig social verksamhet håller vi tyst? Och undanhåller ett samhälle som hungrar efter sanningen om livet och döden Guds svar på dessa frågor?
Läs även: Bengt Fiske flyger igen för fred och försoning
En ung kvinna satt vid en livsmedelsaffär och tiggde pengar. En äldre dam som själv såg fattig ut, gav den unga kvinnan lite pengar. Jag som visste hur de ekonomiska förhållandena såg ut, konstaterade att kvinnan som tiggde hade mer stöd från samhället än den äldre kvinnan som gav. Detta är bara ett exempel på att pengar inte löser sociala problem i välfärdsländer om inte människan också får en ny syn på livet. De behöver vänner som ledsagar dem från att vara dömda till att vara bidragstagare till att bli givare.
Det är alltid rätt att hjälpa människor! Och det är alltid rätt att sprida evangelium. Men budskapet Jesus vill att vi ska föra vidare handlar inte om socialpolitik utan om personligt ansvar för sitt eget och de närmstas liv.
En gång skulle jag ha andakten i Gedächniskirches i Berlin under frukostkaffet för behövande, drogmissbrukare och psykiskt sjuka. Jag ville försöka få dem att förstå att inför Gud är de inte endast behövande utan kan vara med och ge. I förbigående berättade jag om att Cessnan jag flög hade skadat landstället och att jag höll på att försöka fixa det och att jag trodde att Gud skulle hjälpa mig eftersom jag inte då hade medlen till det. Prästen i kyrkan ville då samla in kollekt till mitt plan. Många kom efteråt och berättade med glädje att de gett några cent eller en euro och jag kände djup tacksamhet till dessa mina vänner. För även om de cirka 50 euron som samlades in inte räckte långt ekonomiskt, så räcker det fortfarande till för att motivera mig att fortsätta flygprojektet, inte minst för att jag inte kan svika dessa mina vänner.
Läs även: Debatt: Varför flyr unga församlingen?
Ofta har det varit just min egen brist på resurser som öppnat för evangelium hos dem Gud kallat mig till. De insåg att jag inte kom ovanifrån, utan var på samma plan som dem, i början delvis arbetslös utan säkerställd inkomst, utrustad endast med budskapet om Jesus och Guds kärlek. Att hjälparbetet ökar i takt med tillväxten är ju naturligt, men det handlar för oss inte om socialt arbete, utan om vänskap med människor i brist och nöd. Och då delar vi förstås med oss. Eftersom de vet att det är av våra egna resurser vi oftast ger av är de försiktigare med det och uppskattar det mer.
När det gäller församlingar som tror att evangelium är ett Guds budskap som ger människor en inre kraft att övervinna rädslor, ovanor och själviskhet, borde vi i Europa prioritera den förkunnande delen före den sociala delen ekonomiskt! Det är uppenbart att vi aldrig kan räkna med ekonomisk hjälp av statliga myndigheter för evangelisation! Inte heller får second hand butiker dela ut pengar till ren evangelisk verksamhet, utan det måste kopplas till en social verksamhet för att få skattebefrielse. I vårt fall i Berlin och Hamburg är det inte svårt att visa på vårt sociala arbete, som vi i och för sig inte benämner så utan ser mer som ren vänskap.
Läs också: Debatt: Politiken har blivit sekteristisk
Varför kan vi inte prioritera budskapet mer? Hur mycket vi kristna än kan samla in för social hjälp är det i välfärdsländerna en droppe i havet i jämförelse med de skattemiljarder som västländer håvar in för att just minska eller avskaffa den sociala nöden.
Min erfarenhet från många år mitt i den, på grund av droger, vanvård av barn och prostitution sociala misären, är att Jesu budskap om kärlek i kombination med omvändelse och ansvar är det bästa medlet för människans upprättelse. Och det är uppenbart att det endast är vi kristna som anser att evangelium är så nödvändigt i samhället att spridandet av budskapet får kosta pengar!
Bengt Fiske, flygande missionär
