Varje år sker omkring 50 miljoner aborter i världen. Det är obehagligt att konstatera något så omfattande. I ett globalt perspektiv vore det som om en större nation försvann, varje år. Troende kristna med Bibelns etik som värdegrund upplever det som händer i det här avseendet, med sorg i hjärtat. Vi sörjer också över den människosyn som accepterar dessa aborter som något "naturligt". Det är mer än 35 000 aborter som genomförs i vårt land varje år.
Det behövs en upprättelse för alla de människor som redan i moderlivet berövades sitt människovärde. Varje abort innebär att förkväva en människas liv. Deras livsande fördrivs från de levandes land, men deras existens utplånas inte. Guds syfte med varje skapad människa kan inte utplånas. Det jordiska livets syfte hindrades och avslutades. Men evighetens betydelse med uppdrag i Guds oändliga skapelse blir för varje sådan människa en underbar upprättelse.
Vi kristna tror att mycket tidigt i moderlivet ges varje människa sin identitet med personliga egenskaper. Därför finns en vilja att inte acceptera abort som något naturligt. Varje människa har rätt till liv.
Det är viktigt att utifrån Bibelns undervisning poängtera att det ofödda barnet inte utplånas från sin mänskliga existens. Barnets tillblivelse i moderlivet är en skapelse då en individ blir till. ”Ett dödfött foster har det bättre” och ”det har mer vila än den andre” enligt Predikaren 6:3, 5. Det handlar om individer som får vila i en medveten situation.
En av Bibelns mest trovärdiga personer är Job. I Hesekiels bok jämställs han med Noa och Daniel som rättfärdiga inför Gud. Samtidigt beskriver Job själv, med ett dramatiskt språk, hur han i svår nöd önskade att han aldrig hade behövt födas. "Varför fanns knän som tog emot mig, varför bröst där jag fick di? Jag hade då legat i ro, jag hade då sovit och vilat tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden" (Job 3:11-15).
Den bild vi får av paradisets härlighet är att de ofödda barnen har förenats efter att de tagits emot direkt av Gud. ”Små och stora är där lika, och slaven är fri från sin herre” (3:19).
Kung David skriver i den 139:e psalmen en bön till Gud. Det är också en trosbekännelse då han konstaterar inför Gud: "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit". Varje abort innebär att Guds syfte med barnet avbryts. Men barnet sover och vilar tillsammans med alla dem som ska uppväckas till ett förhärligat liv, enligt Guds löften om evighetens perspektiv som väntar.
Det är inte ett bra vittnesbörd för vår tro på Gud och försoningens innebörd när abortmotståndare uppträder så ensidigt fördömande och hävdar att varje abort slutar i total förnedring. Att avbryta barnets utveckling och mognad är helt riktigt att hindra Guds syfte med människan. Men evangelium är att alltid påminna om försoningens grundprincip, att varje situation ska möta både nåd och sanning. Bibeln ger oss rätt att förvänta en glädjande överraskning med varje människa!
Vår trovärdighet i protesten mot de aborter som sker, måste också innebära att ta ställning mot militär upprustning och användning av vapen som dödar miljontals barn och vuxna i krig. Det är också oskyldiga barn som drabbas av tidig död på grund av svält och undernäring. Västvärldens välfärd i jämförelse med de fattiga ländernas nödsituation innebär en kollektiv skuld som vi inte får glömma när vi talar om alla människors rätt till liv.
Dessutom – en provokativ fråga – vad är moraliskt försvarbart i att ”kristna” nationer med radikala politiska åsikter mot abort, tyst accepterar att vi skickar ut ungdomar i krig för att döda och dödas? Vår ekonomiska tillväxt kommer delvis av vapenindustrin som säljer sina produkter över hela världen. Ofta är det sedan studerande ungdomar, nygifta och begåvade, som skickas ut i krig för att dö och döda. De ska dödas just när livet är som mest löftesrikt. Det ofödda barnet dör, själv omedvetet om det som händer.
Även om vi är överens om att inte använda våld och acceptera dödliga vapen i konflikt, så kan vi acceptera att det finns situationer, politiskt och polisiärt, då det är oundvikligt att militär styrka eller polisiära vapen är enda möjligheten att ta itu med komplicerade situationer som berör liv och död.
Dessa frågor är så komplicerade att varje debatt i närliggande frågor måste ske med ödmjukhet och självrannsakan.
Stanley Sjöberg, pastor
