Nu har frågan om dödshjälp, eller assisterat självmord, återigen aktualiserats genom att såväl Miljöpartiet som Liberalerna och Sverigedemokraterna vill utreda om och hur dödshjälp skulle kunna införas i Sverige. Även Moderaterna har en internutredning med samma inriktning.
Förespråkarna av dödshjälp pekar ofta ut gamla, sjuka och personer med funktionsnedsättning som sådana som skulle kunna ha intresse av detta. Frågan vi måste ställa oss är vad följden blir av att staten pekar ut befolkningsgrupper som det vore sanktionerat att döda. Svaret är att vi får ett samhälle där vissa människor kommer ses som mindre värda, ett kallt och farligt samhälle.
Läs mer Fyra partier har ändrat sig om aktiv dödshjälp
Internationell erfarenhet visar att införande av dödshjälp är ett sluttande plan. Från början säljs det in med argumentationen att det enbart ska ges till obotligt sjuka som högst har sex månader kvar att leva. I Nederländerna och Belgien har hundratals patienter med depression, autism eller demens fått dödshjälp. I de här länderna har det gått så långt att till och med barn har drabbats.
Skälen till efterfrågan är främst psykosociala – och inte outhärdlig smärta och ångest.
Läs mer Organisationen Respekt: Dödshjälp är inte den frihet som utlovas
Palliativ vård kostar mycket pengar. Att det finns ekonomiska skäl bakom önskemål om dödshjälp är uppenbart, men det talas det väldigt lite om.
I USA är det däremot en realitet. Utan en kostsam sjukförsäkring får patienten nämligen inte någon värdig palliativ vård.
I Oregon, som brukar anges som en förebild av svenska förespråkare, är de vanligaste skälen till önskemål om dödshjälp att man inte vill vara en börda för anhöriga, minskad autonomi, svårigheter att delta i glädjefyllda aktiviteter samt minskad värdighet.
Även i Oregon kringgås reglerna. En person med ett tillstånd som utan behandling leder till döden inom sex månader, kan genom att avsluta exempelvis en insulinbehandling, bli kvalificerad för dödshjälp.
Läs mer Rädsla för smärta bakom dödshjälpskrav
Förespråkare framhåller ofta att det är en begränsad grupp som skulle komma ifråga. Annars skulle ju vilken emotionell person som helst, som är i en föränderlig fas i livet, kunna dödas. Det är dock svårt att se hur en rimlig avgränsning ska göras. Hur kan man vara tillräckligt säker på att ett oåterkalleligt beslut inte skulle ha ångrats?
Flertalet människor som drabbats av svåra olyckor och överlevt, har först önskat att de slapp leva, men senare hittat tillbaka till meningsfullheten, till glädjen, till livet. Det gäller även dem som förlamats och varit deprimerade i åratal.
I dag är de motståndare till dödshjälp. De vet vad de talar om och de förtjänar att bli lyssnade på och trodda. Om dödshjälp hade varit tillåtet i Sverige hade de här personerna varit döda i dag. Vi anser att staten inte heller i framtiden ska säga till de här personerna att de borde ha avlivats. Det är inte värdigt Sverige.
Osäkerheten är mycket hög om en sådan person verkligen är beslutskapabel. Om någon som lider av ett psykiatriskt tillstånd efterfrågar dödshjälp kan det mycket handla om ett symtom som då är behandlingsbart.
Läs mer Joakim Hagerius: Varför är vår tid besatt av dödshjälp?
Vem har kompetens att avgöra vilka liv som är värda att leva, och vilka liv ska staten bidra till att släcka? När en person är i ett svårt skede i livet ska statens svar vara livshjälp, inte dödshjälp. Om vi gör satsningar på den palliativa vården i livets slutskede, bistår med smärtlindring och säkerställer att livshjälpen är god och jämlik i hela landet kan mycket lidande undvikas.
Läkares uppgifter ska vara att bota det som kan och bör botas, lindra den fysiska och psykiska smärtan hos patienter, och trösta den som behöver tröst. Läkares uppgift ska inte vara att driva dödskliniker.
Diskussionen om dödshjälp handlar om vilka värderingar vi vill ska vara styrande i vårt samhälle. Vill vi ha ett samhälle där enbart de starka och friska ska känna sig välkomna i samhällsgemenskapen, eller vill vi ha ett samhälle där också de som behöver samhällets stöd allra mest ska få detta?
För oss är det sistnämnda det självklara svaret. Vi säger nej till dödshjälp och det borde Sverige göra även i framtiden. Livet är den största gåvan vi människor ges och det behöver vi vara rädda om – även i livets svåra stunder.
Linus Forsberg, funktionshinderpolitisk debattör
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD)
