Uppsalapolitikerna Jonas Segerstam och Eva Moberg (KD) argumenterar i Dagen 12 juli för att tiggeri ska "regleras", antingen genom ett förbud eller genom tillståndsplikt. Argumenten går ut på att förklara varför tiggeri är en osäker och farlig inkomstkälla som behöver ersättas med arbete. Det är givetvis sant. De tycks dock omedvetna om att tiggeriforskningen tydligt visar att tiggare får det värre av förbud, inte bättre.
Hans Swärd, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, är Sveriges ledande forskare på området och en tydlig motståndare till tiggeriförbud. Stefanushjälpen, en organisation som hjälper tiggande EU-migranter, bjöd för ett drygt år sedan in Swärd till Uppsala för att bland annat träffa Eva Moberg, men tyvärr fick han förhinder. Jag hoppas dock att Moberg och Segerstam lyssnar på vad han och andra forskare har att säga framöver. Deras debattartikel innehåller ingen hänvisning till forskning över huvudt aget.
Effekterna av tiggeriförbud kan i grova drag gå åt två olika håll. Antingen är det relativt verkningslöst – böter kan de som tigger sällan betala, så de fortsätter tigga ändå. På lång sikt gör dessa skulder att deras chanser att etablera sig här i Sverige grusas. Eller också leder förbudet till att tiggarna ägnar sig åt kriminalitet och prostitution i högre utsträckning, eller tigger i något annat land. Detta sker om man spenderar mycket pengar på polisinsatser för att upprätthålla förbudet.
Tiggeriforskningen visar att de som tigger inte magiskt får utbildning och jobb bara för att tiggeri förbjuds. Nej, deras situation blir bara värre. När Segerstam och Moberg argumenterar för förbud med hänvisning till att EU-migranterna behöver arbete och undfly prostitution, tycks de helt omedvetna om forskningen på området.
Det som hjälper tiggare bort från gatan är i själva verket utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser. Precis det som jag i flera år har ansett att ”Uppsalamodellen” borde ha inkluderat på ett tydligare sätt. EU-migranter får inte ens gå i skola i Uppsala, och satsningarna på att integrera dem i den svenska arbetsmarknaden har varit minimala. Naturligtvis har Uppsalamodellen då inte gett långsiktiga resultat! Härbärge och soppkök är viktiga kortsiktiga åtgärder, men det som hjälper långsiktigt är utbildning och arbete.
Om svenska kommuner inför tiggeriförbud eller tillståndsplikt kommer tiggarnas situation bli ännu värre. Problemet med människor som tigger på gatorna kommer antingen kvarstå, eller så ökar kriminaliteten. Jag har ett bättre förslag:
• Gör det lagligt för alla EU-migranter att studera på svenska skolor och på SFI.
• Subventionera arbetsgivare som vill anställa EU-migranter i svenska företag.
• Öka biståndet till Rumänien och Bulgarien tiofalt med fokus på utbildnings- och arbetsinsatser bland romer.
Jag är säker på att Segerstam och Moberg vill tiggarnas bästa, och då är förbud enligt forskningen helt fel att gå. Låt oss i stället hjälpa dem utbilda sig och få jobb.
Micael Grenholm
Grundare av Stefanushjälpen
