Vi behöver diskutera församlingsdemokrati

Hur står det till med demokratin i de svenska pingst­församlingarna – egentligen?

Svensk frikyrkorörelse har så vitt jag förstår stått modell för det demokratibegrepp som senare togs upp och utvecklades av såväl arbetar- som nykterhetsrörelse. Det som alltså tog sin början under mitten av 1800-talet och som i dag är en omistlig del av vår samhälls­modell förefaller det mig som att vi med öppna ögon håller på att förskingra i vissa av de svenska pingstförsamlingarna.

Vad jag via hörsägen förstått är att vissa församlingar avskaffat sina församlingsmöten, andra församlingar har så till den grad driftiga (eller viljestarka) personer i sin styrelse att man kallt räknar med att det förslag som kommer från styrelsehåll ska accepteras utan invändningar från församlingen. Eller kanske ännu värre – utan någon som helst information, bearbetning eller resonemang från den församling som beslutet gäller.

Varje vettigt fungerande församling har någon gång antagit ett dokument som kallas stadgar. Det är följaktligen inte acceptabelt om styrelsen nu har uppfunnit nya smarta genvägar för att driva igenom sina tankar. Dessa tankar behöver inte vara vare sig dåliga eller illasinnade, men ett sådant sätt att hantera beslutsfrågor gentemot sin församling är kort sagt nedvärderande. Här kan alltså beslut tas i principiellt viktiga frågor utan att församlingen haft en möjlighet att varken tänka igenom eller yttra sig över det som presenteras.

Enligt mitt enkla sätt att tänka så är församlingsmötet den högsta beslutande nivån bland de troende medlemmar som utgör en församling. Om nu dessa medlemmar varken får tid eller möjlighet att sätta sig in i ett viktigt ärende, då är ju vi vanliga medlemmar satta under ett förmyndarskap och så var väl inte tanken riktigt från början. Jag vill med dessa få rader få igång en process där vi funderar över – är det så här vi vill ha det? Och framför allt – ska det jag beskrivit få fortsätta utan att vi reagerar?

Av omtanke om den församling jag tillhör väljer jag att skriva under pseudonym, men jag ser gärna att vi kunde få till ett resonemang om dessa saker. Jag kan nämligen inte inse att det finns någon egentlig motsättning mellan de båda begreppen ”demokrati” och ”teokrati”.

En helt vanlig medlem

Redaktionen känner till skribentens identitet och gör denna gång ett undantag och låter personen i fråga vara anonym