I byn Kutulpure har kvinnorna arrangerat en fest. När Tord och Evabritt Johansson stiger ur bilen börjar de sin välkomstdans, tätt intill varandra rör de sig till rytmen som ett vajande sädesfält. Sången är medryckande, dansen är glad.
De firar att de får lära sig läsa.
Sedan sätter de sig i skuggan under bambugräset på den utlagda juteväven. De färgglada böckerna har de framför sig. De ljudar mödosamt och långsamt. Med stolthet skriver de sina namn på den svarta tavlan, de som aldrig fick gå i skolan, för att de skulle ut på fälten eller hjälpa till hemma.
Fufroni Mandi, som är över 60 år, har aldrig gått i skolan, men blev nyfiken när hon fick höra talas om att även äldre kvinnor fick lära sig läsa i byn.
– Nu kan jag läsa brev, jag kan förstå priserna på marknaden.
Men det viktigaste är kanske hennes stolthet.
– Nu känner jag en annan självkänsla, säger hon, och ler brett.
”Svårare att minnas”
Läraren Salina Maadi undervisar också barnen i byn. Och det är skillnad på barn och vuxna.
– De vuxna har mycket svårare att minnas, så det tar längre tid för dem att lära sig. Men det är viktigt, bland annat för att de blir mer angelägna om att skicka sina barn till skolan, säger hon.
Laxmi Besra är en annan av kvinnorna som går i undervisning. Hon fick aldrig gå till skolan eftersom hon hade en sjuklig mamma, så hon fick arbeta hemma. Hon var avundsjuk på vänner som fick lära sig läsa och skriva.
– Nu mår jag bättre, och kan mer hjälpa mina barn. Förut hade jag två ögon, men var blind, nu har jag två ögon och kan se.
Bakom satsningen står Mission Barnabas, som startades i början av 2000-talet av Tord och Evabritt Johansson. De var missionärer för Örebromissionen i mitten av 1980-talet och landet har sedan dess haft en plats i deras hjärtan.
– Vi har ju en kärlek till folket, och om vi kan hjälpa till så vill vi göra det, säger Evabritt.
Genom Mission Barnabas ges stöttning till pastorer och församlingar, men de gör också sociala satsningar. Alla projekt bygger på de lokala kyrkornas egna önskemål. Att hjälpa kvinnor som vill lära sig läsa har varit en sådan prioritering, och nu går omkring 300 kvinnor i studiecirklarna. De flesta byarna tillhör minoritetsfolket santalerna, och kvinnorna kan vara kristna eller animister.
– En del kanske tycker att detta är ett litet projekt. Men vi tror på det småskaliga, vi tror på det som bangladesharna själva vill satsa på, säger Tord.
Hjälp till självhjälp
Mission Barnabas arbetar samtidigt med att utveckla byarna, med att sprida kunskap om allt från personlig hygien till effektivare jordbruk. En del familjer har också fått hjälp med att köpa in getter.
– Vi har till exempel sett en kvinna som för några år sedan bodde i en liten lerhydda, nu hade hon råd att skaffa toalett och ett till rum. En del är väldigt kreativa när de får möjlighet, och man ser att det går fort framåt, säger Tord.
Läs också Här får flickor i Bangladesh gå i skola i stället för att giftas bort
