Kommer du ihåg artikeln?
– Ja, det gör jag. Jag hade precis börjat jobba som ungdomspastor i Habo efter att ha gått Bibelskola Väst i Göteborg.
Varför har du en kamera på bilden som var med i artikeln?
– Jag blev jätteförvånad när jag slog upp tidningen. Jag hade blivit ombedd att skicka en bild och trodde att Dagen bara skulle använda ansiktet. Det blev helt obegripligt i förhållande till artikeln: "Varför står han där med en filmkamera?", säger Kristoffer och skrattar.
Hur gick det i Habo?
– Jag var där i tre år och det gick inte riktigt som jag hade tänkt. Jag var inte 100 procent förberedd på hur mycket kraft det skulle ta. Det hände mycket annat i livet då, jag blev pappa bland annat, och det tog också på krafterna så efter tre år gick jag in i väggen helt enkelt.
De närmaste åren blev tuffa för Kristoffer som sa upp sig och flyttade tillbaka till Göteborg och började jobba i elektronikkedjan Expert och gick nästan inte till kyrkan över huvud taget. Hans kropp reagerade också med att han fick genomlida en rad sjukdomar, alltifrån ansiktsförlamning, blodförgiftning och körtelfeber.
– Immunförsvaret var helt i botten. Jag mådde verkligen dåligt och det tog lång tid innan jag repade mig.
Kristoffer gick också igenom en skilsmässa efter att ha repat sig någotsånär efter den tuffa sjukdomstiden, vilket också gjorde att han inte var redo för församlingstjänst just då. Några år följde då han jobbade i elektronikbutiken.
– Det rullade på, jag blev butikschef och jag fick driva butiken i femmanhuset i Nordstan under ett par år. Så det var också värdefulla erfarenheter.
Varför ville du gå tillbaka till församlingstjänst?
– Jag började jobba ideellt som ungdomsledare i min hemförsamling i Billdal, där jag är född och uppväxt. För drygt sju år sedan fick jag frågan därifrån om jag kunde vara vakanspastor ett år.
Kristoffer frågade sina chefer om ledighet under ett år. Så lång tjänstledighet får man inte vanligtvis, men efter lite övertalning gick hans chefer med på det. En månad senare gick dock hela Expert-kedjan i konkurs.
– Jag brukar skoja lite och säga att de inte klarade sig utan mig.
Läs också: Snällhetskultur och otydliga arbetsroller ökar risk för utbrändhet
Kristoffer hann knappt göra färdigt året i Billdal sluta innan han fick frågan om han kunde komma till Frölunda pingstkyrka och där är han kvar och jobbar nu som barn- och familjepastor. I dag är han också omgift med Marina sedan fem år tillbaka och livet ser ljusare ut.
– Det som slår en när jag ser tillbaka på den här resan är att Gud har varit med mig i alla de här grejerna och det bär mig i min tjänst.
Är det skillnad på förväntningarna på de som går ut i församlingstjänst som ungdomsledare i dag och när du gick ut, tror du?
– Ja, det hoppas jag. Jag jobbar också deltid på Teamträningsskolan som Pingst driver. Och det är något jag brinner lite extra för, att folk ska vara redo när de går ut i församlingstjänst och veta vad som gäller. Jag var kanske inte själv redo trots mitt år på bibelskola.
– Och det gäller att bevaka sin tid, även om man jobbar för Herren. Gud har ingen nytta av dig om du ligger som ett paket. Du måste ta hand om dig. Och jag tror att det finns en större medvetenhet i dag, även i kyrkans värld. Är man anställd på 50 procent kan det vara svårt att hålla sig till det, utan det blir gärna väldigt mycket mer du jobbar.
Vad gör Kristoffer Svedstam om 20 år?
– Jag har aldrig varit sådan att jag tittar så väldigt mycket framåt. Jag är ganska mycket en här-och-nu-kille. Och erfarenheten från de senaste tjugo åren gör att jag kanske inte vill måla upp för tydliga bilder av framtiden utan att man får vara öppen för vilket håll livet än drar åt. Jag är gärna kvar i församlingstjänst om Gud vill det, annars får jag kanske användning för mina gåvor någon annan stans. Jag är öppen och redo för vad Gud än vill med min framtid, faktiskt.
Läs också: Linda Alexandersson: Ensamhet och andas missnöje får pastorer att sluta
