Nu är det snart 20 år sedan den första boken i kyrkkaffe-serien gavs ut.
Och vad passar väl då bättre så här på kanelbullens dag än att prata med Anna Braw, som kom med idén och sedan blev redaktör för böckerna.
Nästa år är det 20 år sedan Kyrkkaffe kom ut – säljer den fortfarande?
– Ja, den kom i en ny utgåva i våras efter att ha varit slut ett tag, och samtidigt kom fyra av de andra böckerna i serien också i nyutgåvor. Nu är det ganska länge sedan jag hörde något om försäljningssiffror, men ungefär 500 000 böcker sammanlagt kanske? Då är det fem stora och tolv små böcker, och ett par av de stora finns i några olika utgåvor.
Men trots den stora upplagan är böckerna inget Anna blivit rik på. Hon har aldrig haft royalty från några böcker och eftersom det står (red), alltså redaktör, på böckerna blir det ingen biblioteksersättning heller.
– Så ingen inkomst alls utöver att jag var försörjd medan jag arbetade med dem. Det var så otroligt mycket arbete, många ideella timmar utöver en vanlig heltid, och när jag var ute och höll föredrag var det också i tjänsten.
Men det som naturligtvis inte går att mäta var alla fina kontakter som uppstod berättar Anna.
– En del som skickade recept till den första boken lever ju inte längre, det är tydligt att åren har gått, men andra hör fortfarande av sig och berättar saker och delar med sig av idéer. Och så dyker det upp någon ny som har fått en bok i present först nu. Det är en vacker och särskild och kreativ och mycket praktiskt inriktad gemenskap!
I dag är hon ibland ute i kyrkorna som musiker, Anna och en sångerska har ett Jane Austen-program som de har gjort på många ställen och då är det ofta någon som gör kopplingen och vill prata om böckerna eller om något särskilt recept
– Två recept som jag fortfarande får meddelanden om är ingefärsrutorna och kladdkakan med havregryn, alltså två av de långpannerecept som var med redan i den första boken. Jag tycker själv också att de är två av de bästa!
Hade du en bullbakande uppväxt?
– Mamma bakade massor! Bullarna stod andra för, men vi åt hembakat matbröd, och hon bakade kakrutor till olika samlingar i församlingen.
– Vi har nog alltid gjort mycket tillsammans, fast under min uppväxt var det min syster som var duktig på att baka, min mamma och jag spelade mer.
– Typiskt för min mamma är att hon är påhittig och rationell och gör experiment under kontroll – alltså inte helt på fri hand utan med det mesta beprövat och så en ny idé. Sent i går kväll fick jag en bild av en ny sorts saffranskringlor, för vi hade pratat om att jag skulle ta fram ett recept med Fairtrade-saffran. Hon hade blivit helt nöjd med resultatet på första försöket, så nu ska jag få receptet.
Kanelbullar – är det något du själv gärna tar till fikat eller har du egentligen någon annan favoritfika?
– Fika är ju jätteviktigt i så många sammanhang, inte minst som startbränsle för samtal. Så om någon ställer fram kanelbullar ska det mycket till för att jag ska tacka nej. Särskilt om de är nybakade! Det är en doft som jag tror att många av oss kopplar ihop med generositet och omsorg, och jag tänker också alltid på Vibeke Olssons sågverksromaner och på hur vetebrödet gjorde sitt intåg med järnspisen.
Annars menar Anna att egentligen allt möjligt kan fungera som fika. Har man vänner som måste undvika socker eller gluten eller något annat så går det absolut att hitta goda lösningar så att man kan fortsätta fika tillsammans med dem.
Är du fortfarande i bokbranschen eller gör du något annat i dag?
– Jag arbetar med böcker på olika sätt åt några olika förlag, och med tidningar åt några olika uppdragsgivare, och så med musik i olika konstellationer.
---
Fakta: Annas tips på en snabb-bakad Hastbulle
Här kommer en långpanneversion av de klassiska hastbullarna. Det är en sort som går väldigt snabbt att baka och som kan vara en lösning när man inte har hunnit, när man har glömt eller när det dyker upp ett fikabehov med kort varsel. Doften och smaken ligger mycket nära äkta kanelbullars, konsistensen är något mellan vetebröd och sockerkaka. Godast samma dag som de har gräddats! Vill man kan man mortla kardemummakärnor, men jag använde malen kardemumma.
En långpanna (ca 30x40 cm) full
Ugn: 225 grader, 10–15 minuter
8 dl vetemjöl
1½ dl strösocker (gärna rårörssocker)
1 msk bakpulver
1 msk kardemumma
150 g smör
2 ägg
2½ dl mjölk
att strö ovanpå:
kanel
strösocker
Gör så här:
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Skär smöret i små kuber (till exempel genom att skiva det ganska tunt medan det är kvar i förpackningen och sedan skära på ytterligare två ledder) och nyp ihop dem med mjölblandningen till en ganska jämn grynig massa.
Knäck äggen och rör ner dem tillsammans med mjölken. Rör ihop snabbt till en jämn och klibbig deg. (Varning: det är svårt att smaka bara lite!)
Lägg bakplåtspapper i en långpanna och bred ut degen så jämnt det går med slickepott.
Grädda i 225 graders ugnsvärme i 10–15 minuter – passa noga! Ytan ska kännas torr, och den ska ha fått lite färg.
Låt “kakan” svalna under duk och skär den i rutor.
---
