Gunnel Noreliusson har i 40 år arbetat med att dela evangeliet och predika. Hon har gått från att vara ungdomsledare till att bli riksevangelist och pastor. Men när Gud kallade henne drack hon flitigt och provocerade gärna kristna.
Tio unga flickor sitter i en ring på golvet och böjer sina huvuden för att be. Eller egentligen är det nio, en tionde gör det bara för att de andra gör det. Men när Gunnel Noreliusson sluter ögonen för att smälta in i gruppen, händer något.
– Jag upplevde en sådan värme från Jesus. Den var så påtaglig att jag minns att jag tänkte “Vänder jag mig om nu så ser jag Jesus”.
Helt plötsligt hör hon sig själv säga:
– ‘Jesus hjälp mig på den smala vägen’. Det bad jag högt. De andra tjejerna tittade förvånat på mig och frågade: ‘Gunnel har du blivit frälst? ‘.
Hon som var blyg och inte ville be högt. Hon skrattar när hon tänker på händelsen. Hankatten Lillebror rör lite på örat från sängen där han ligger, precis som om han lyssnar när hon berättar.
Väl hemma från lägret fortsatte hon dock leva i stort sett som innan.
– Jag levde väldigt tufft och drack mycket, även om jag inte var alkoholist som min farfar, och pappa.
Men värmen hon känt från Jesus kunde hon inte glömma.
– Jag blev en sökare, men var för feg att tala med de få kristna jag kände. Mitt sätt att hantera det var att jag var otrevlig mot dem. Jag nästan provocerade dem. Men fick jag ett bibelord memorerade jag det och slog upp det när jag kom hem.
En vändning kom när Gunnel var 23 år och arbetade som personlig assistent till en förståndshandikappad liten flicka. Föräldrarna till flickan var Gideoniter.
– Jag kom till en familj som hade biblar överallt. Jag lyckades först inte mata flickan. Hon blängde på mig, men knäppte händerna. Då förstod jag. Jag knäppte också händerna och bad Gud välsigna maten. Då öppnade hon munnen och åt.
Även om flickan inte kunde prata så hittade hon och Gunnel en alldeles särskild gemenskap.
– Hon blev min bönevän och hjälpte mig att träna mig att be. Jag fick det ena bönesvaret efter det andra.
Gunnel började gå till Svenska kyrkan och fick jobb som praktikant. Det ledde till att hon sökte till en bibelskola i Bredbyn i Ångermanland inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen, EFS. Hon fick därefter en förfrågan om att bli ungdomsledare i Bengtsfors.
– Jag hade varit kristen ett år. Jag kunde ingenting, säger hon.
Hon har nära till skratt och återkommer till hur tacksam hon är till Gud för hans ledning och omsorg.
– Han kräver inte mer av oss än vi är. Vi är inte utslängda här på jorden för att leva och dö. Det är en mening med varje människas liv.
En längtan föddes att börja resa och dela med sig av Jesus. Gunnel fick chansen att följa med evangelisten Gunnar Olsson och evangelisera i skolor. Hon utbildade sig till diakon och senare till pastor. Hon har bland annat varit pastor i Munkhagskyrkan i Mariefred i elva år och varit riksevangelist för Equmeniakyrkan. Senaste tjänsten har varit som pastor i Mullsjö under tre år.
Den 19 juli fyller hon 65 år och har nu gått i pension, men slutar inte helt att arbeta.
– Jag kommer att frilansa. Jag har flera gudstjänster inplanerade och kommer jobba ideellt i Mullsjö som en vanlig församlingsmedlem.
Hon ska också passa på att njuta av att ta det lugnt på förmiddagen.
– Jag älskar lugna morgnar. Den viktigaste dagsrutinen är att jag ber en bön varje morgon och läser ett kapitel i Nya testamentet.
Katten Lillebror ser också ut att uppskatta ett lugnt morgontempo. Gunnel är uppvuxen med djur och kärleken till dem är tydlig.
– Det går inte att bädda för Lillebror ligger på sängen. Han styr vårt liv och det får han göra, säger hon och stryker med handen på honom.
[ Martin: Jag ville leva kristet men hade ingen aning om hur man gjorde ]
---
Fakta: Gunnel Noreliusson
Bor: Mullsjö
Familj: Mannen Hans och katten Lillebror.
Aktuell: Fyller 65 år den 19 juli.
Firar födelsedagen: Inget stort kalas. Gör något kul med kompisen Lena. (Mannen är på Öland i beachvolleyturnering med Beachchurch).
Intressen: Böcker och motion.
Favoritbibelord: Joh 10:28. “Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.”
Motto: Livet är Guds gåva till mig, vad jag gör med livet är min gåva till Gud.
---
