Biskop emeritus i Svenska kyrkan – men en gång i tiden har han också varit körledare för allkristna gospelkören Choralerna – och gått i spetsen för Svenska alliansmissionens unga, SAU. Det ekumeniska sinnelaget hos Jan-Olof Johansson sträcker sig dessutom till de äldre katolska och ortodoxa kyrkorna, som han inte minst har mött i Israel.
Nu fyller Jan-Olof Johansson 75 år – och har formellt varit pensionär i några år. Men han jobbar fortfarande som församlingspräst i Svenska kyrkan fullt ut. På vinterhalvåret hemma i Växjö, där han fram till 2015 var biskop i stiftet, och på somrarna på södra Öland, där familjen också har sitt sommarhus. Vid sidan av det är han ordförande i Svenska Jerusalemsföreningen som driver Den gode herdens flickskola i Betlehem samt ägnar sig åt skrivande i tidningar, tidskrifter och antologier.
När Dagen når honom har han ett besök i småländska Hjälmseryd framför sig för att predika när träsnidaren och evangelisten Eva Spångberg skulle ha fyllt 100 år. Ett par gånger om året predikar Jan-Olof Johansson också i slottskyrkan i Stockholm, där han har funktionen hovpredikant.
Jesu ord: Älska varandra
– Det är fantastiskt att som präst få vara en del i människors liv – i både glädje och sorg – och att få bygga gemenskap och förståelse människor emellan. Där är jag nog i mitt essä, säger han.
– Jesus sa till sina lärjungar att de skulle älska varandra. Det tycker jag är ord som bär, även om det minsann inte alltid är lätt att älska. Men då har vi också nåden som gör det möjligt att gå vidare när vi misslyckas i det Jesus sa, säger Jan-Olof Johansson.
Hur kom det sig egentligen att du blev präst?
– Jag är uppvuxen i en predikantfamilj där min pappa var pastor inom Svenska alliansmissionen. Det har satt sina spår. Under gymnasietiden var jag väldigt engagerad i kristliga skolföreningen i Nässjö, som var väldigt ekumenisk.
En lärare som sa att han borde bli präst spelade en roll. Liksom när samma budskap kom från en resesekreterare i kyrkliga gymnasistförbundet, Martin Lind, som senare skulle komma att bli biskop i Linköpings stift.
Född smålänning
Jan-Olof Johansson har hållit sig mycket i Småland, och är född sådan, även om det under universitetsstudierna blev perioder i Göteborg, Stockholm, Uppsala och Lund. Parallellt med att prästbanan startade bodde han och hustrun under tio år i ett kollektivboende som fungerade som ”storfosterhem” och tog emot tonåringar med en stökig bakgrund i familjehemsplacering. Först fanns kollektivet i Åtvidaberg, därefter i Sävsjö och slutligen utanför Växjö.
– Jag hade hållit på mycket med teologi, och reflekterat över att Gud blir människa. Här kändes det som att inte bara tala och prata, utan om att också leva ut sin tro, säger han.
[ ”Vuxna är oftast mer oroliga för att prata om döden än barnen är” ]
Barnprogram för TV3
Till bilden av den tidigare Växjö-biskopen hör att han under flera år på 90-talet var med och spelade in två serier barnprogram för TV3 i Mellanöstern. Det handlade om den gröna dockan ”Skurt i Mose fotspår” och ”Skurt i Jesu fotspår”, som han gjorde ihop med Ingamay Hörnberg och Bengt Roslund. Här kom det naturligtvis till användning att Jan-Olof redan som ung fick stipendium att bo ett år i Jerusalem, och att han redan då var engagerad inom Svenska Jerusalemsföreningen.
Han har varit ordförande för Svenska alliansmissionens unga, och var med och startade gospelkören Choralerna under studietiden i Göteborg, och var körledare första året. Numera sjunger han inte i kör längre, men sätter sig gärna vid pianot därhemma, och tycker om att sjunga i liturgin och psalmerna i kyrkan.
– Det mår jag gott av. Jag brukar spela någon lite trudelutt nästan varje dag, säger Jan-Olof Johansson.
---
Fakta: Jan-Olof Johansson
Aktuell: Fyller 75 år den 22 april.
Familj: Frun Anna, tre vuxna barn och fyra barnbarn.
Bor: I en lägenhet i Växjö, sommartid i stugan på Öland.
Gör: Pensionär, men aktiv församlingspräst.
Intressen: Sköta om huset och trädgården på Öland.
Firar: I familjen.
---
