Om hon har en regelrätt kallelse eller inte till att bli pastor vet inte snart 25-åriga Monali Rulander Egserius helt säkert. Men ett vet hon:
– Jag tror att Gud kan använda oss på olika sätt genom livet. Och just nu är det detta han vill för mig.
Sverige står på tröskeln till midsommar, och Monali har haft fullt sjå med att förbereda midsommarfirandet för barnen i Botkyrka. Här är hon under några sommarveckor anställd för att arbeta med kommunens barn och unga.
– Vi har bakat kladdkaka och försökt att få till en liten midsommarstång, berättar hon för Dagen.
Under pastorsstudierna vid Akademi för ledarskap och teologi har Monali dessutom sin praktikplats här, på Botkyrka Pingst.
Vägen till ALT bereddes tidigt i Monalis liv.
– Så länge jag kan minnas har jag gått i kyrkan på söndagarna, i Norrtälje Pingst. Pappa var ledare i söndagsskolan och mamma var administratör och ansvarig för kyrkans second hand-butik. Det har varit mycket kyrka för mig, vilket jag är tacksam för, säger hon.
Höll i kristen skolgrupp
På Tibble gymnasium höll Monali i en kristen skolgrupp, organiserad genom Ny generation. Och efter studenten blev det bibelskola i London.
– När jag var i London ringde min pastor för att fråga om jag ville gå in som barn- och ungdomsledare. Så det jobbade jag med i tre år, berättade hon.
När behovet av mer kunskap och fördjupning pockade på föll valet ganska naturligt på ALT, som är en samverkan mellan Evangeliska frikyrkan, Pingst och Svenska alliansmissionen. Nu är Monali halvvägs in i det fyraåriga pastorsprogrammet.
– Man utvecklas och utmanas otroligt mycket. Det är mycket självreflektion och bearbetande av livet i stort, säger hon om utbildningen.
– Ibland har det varit tufft, också för att jag varvat studier och praktik. Man får pröva sin tro på en ny nivå, och se om den håller även i det akademiska perspektivet. Men det är en fin gemenskap och fina människor, pastorer och mentorer, så det är en trygg miljö.
Sin första starka gudsupplevelse fick Monali på ett lovsångsmöte för barn under Nyhemsveckan.
– Jag hade verkligen bett Gud att visa att han ser mig och älskar mig. Och så, när vi satt och sjöng, visste jag plötsligt med en stark självklarhet: han älskar mig. Det har följt med hela livet, säger hon.
[ Anders Göranzon: Då blev jag “brodern” vid husvagnen ]
Både barn och gamla har en särskild plats i Monalis hjärta.
– När man växer upp i kyrkan är det fantastiskt att omges av en äldre generation som lever det kristna livet enkelt och konkret, i ord och handling. Många har det där självklara i tron som kanske kommer med åren, för att man levt med Jesus så länge.
Monali är tacksam för alla äldre ”bönekrigare” i Botkyrka, som ber för arbetet och de unga. Det är också en äldre kristen som Monali genast tänker på när Dagen frågar henne om hon har någon förebild: mormor Eva i Norrtälje, som hon talar med varje dag.
– Hon bryr sig så mycket om andra människor, pratar med sina grannar om Jesus, ringer de som är sjuka. Både litet och stort gör hon för andra hela tiden, säger Monali.
– Det sägs att man liknar dem man umgås med. Det är därför jag vill hänga mycket med mormor.
---
Fakta: Monali Rulander Egserius
- Aktuell: Fyller 25 år den 24 juli.
- Gör: Går pastorsprogrammet på Akademi för ledarskap och teologi i Stockholm, med praktik i Botkyrka Pingst.
- Bor: Studenthem i Bromma, Stockholm.
- Familj: Föräldrar och tre syskon, mormor, farmor och farfar.
- Fritidsintressen: Att umgås med släkt och vänner, löpning, att spela gitarr och sjunga. ”Jag började lära mig att spela gitarr för att kunna leda lovsång, som är ett sätt att tillbe för mig”.
---
