Församlingsutvecklare Anders Jonåker fyller 60 och reflekterar över vad som är viktigt i livet och njuter av årets stora svampskörd vid sommarstugan.
Anders Jonåker är inne på sista semesterveckan när Dagen når honom. Sitter med sin hustru i sommarstugan och ser ut över sjön Anten utanför Allingsås. I dag är det lite mulet, men i går var det en fin solnedgång, berättar han och kan inte låta bli att nämna all svamp som har inbärgats.
– Vi har plockat 20–30 liter kantareller och lite Carl Johan, säger han och låter mäkta nöjd.
Han trivs att vara ute i naturen och röra på sig. Här finner han tid för återhämtning och för att tänka igenom vad han kallar sitt ”livsprojekt” – engagemanget för kyrkan, församlingen och intresset för teologi.
Anders Jonåker är församlingsutvecklare i Equmeniakyrkan i Region Stockholm. Precis som sin morfar John Johansson, som han beskriver som en folkrörelsens man som kände ansvar för både bygden och församlingen, tänker Anders Jonåker på vad som är väsentligt i sitt eget arbete. Han ser likheter med sin morfars arbete.
– Under min uppväxt på Färingsö var det viktiga det kristna gjorde tillsammans. Söndagsskolan, scouterna och föräldrarnas bönemöten på söndagskvällarna. Alla var representerade ute på Färingsö. Samfundsgränserna var av ringa betydelse, säger han.
Missionsförbundare, katoliker och pingstvänner med flera var samlade under samma tak. När han själv började som församlingsutvecklare i Equmeniakyrkan kom han att tänka på det här.
– Det viktiga är inte vilket samfund vi tillhör utan att vi har det lyssnande perspektivet. Lyssnar vi på varandra? Visar vi intresse för den den andra människan? Det är det som fungerar, säger han.
Anders Jonåker föddes i Göteborg men växte upp på Färingsö utanför Drottningholm. Det var här han fann intresset för teologi och sökte sig till forskarbanan. En stor inspiratör är den tyske lutherske teologen Dietrich Bonhoeffer.
– Han fascinerar mig. Han såg sekulariseringen som en frigörelseprocess.
Anders Jonåker utvecklar vad han menar med det:
– Samhällets och kyrkans överhuvuden kan inte längre tvinga folk att gå till kyrkan, utan människan fick frihet att välja själv. Utan sekulariseringen skulle vi inte ha några frikyrkor.
Det här tankarna ligger också till grund för hans eget arbete. Tanken på att se individen och vara lyhörd.
– Min huvudingång är att lyssna på människor. Vad tänker de på? Vad får de energi av? Där vill jag börja min församlingsutveckling.
Det diakonala arbetet är också viktigt för honom. På second hand-butiken Reprisen hjälper han till i fikagruppen.
– Det är viktigt att få sitta och prata. Det är allvarligt om man lämnar en ny besökare själv vid ett kaffebord.
Här återkommer han till vikten av att vara inkännande.
– Sätt dig inte där och propagera, utan lyssna på den här människan. Då känner personen sig tagen på allvar och vill komma tillbaka.
Här kommer han in på vad han kallar baksidan av sekulariseringen – självcentreringen.
– I individualisering tänker vi mest på oss själv och mindre på andra. Balans är nödvändigt. Ingen ska vara före den andra. Det är viktigt att värna om sig själv, men vi får inte glömma att vi hela tiden står i relation med andra människor.
Snart ska Anders Jonåker vara tillbaka i vardagen på jobbet. Han betraktar svamparna som har gett så god skörd, men tänker också på att intresset för trosfrågor har ökat och blivit mer synligt i samhället.
– Nu är religionen en del av samhällsdebatten. Det finns en resonans för att det finns något större i tillvaron.
---
Fakta: Anders Jonåker
Familj: Fru Kristina och två vuxna barn, Hilda och Alva.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Aktuell: Fyller 60 år den 25 augusti.
Firar: Med släkten.
Intressen: Skidor på vintern och fjällvandra sommartid, samt att paddla i Stockholms skärgård. Tycker också om att läsa, gärna teologi på tyska, men också skönlitteratur: Ulf Lundells: ”Vardagar” (bok nummer nio i serien). Läser också Sara Stridsbergs bok om Beckomberga.
Favoritbibelord: Joh 3:16 .”Tycker om den versen för att den ger visshet om Guds eviga kärlek till människorna.”
Tankar om framtiden: ”Framtiden känns trygg även om jag är medveten om att vi lever i en tid av förändring. Privat vill jag må bra genom att vara aktiv och ha naturupplevelser. Mitt engagemang för kyrka, teologi och församling kommer alltid att finnas.”
---
