Mikael Mogren är bondesonen som fyller 55 år samma dag som han firar sin nionde årsdag sedan biskopsvigningen för Västerås stift.
– Den har dragit iväg mig, kallelsen som får oss att hoppa över djupa krondiken.
Mikael Mogren är uppvuxen på ett småbruk mellan Åmmeberg och Zinkgruvan i Närke. Där hade han kunnat blir kvar, om det inte varit för en kallelse som fick draghjälp av goda lärare, präster och kristna vänner.
– Jag föddes till att vara bonde och hålla på med djur och gård. Men jag har haft en sådan väldig nyfikenhet och driv i den levande Guden. Den har dragit iväg mig, den där kallelsen som får oss att hoppa över djupa krondiken, säger han till Dagen.
Vad fick dig att vilja bli präst?
– Erfarenheten av Jesus, av att det var på riktigt med Kristus. Att evigheten faktiskt bryter in nu och att jag kan få ana ett stänk av den.
Tron fick Mikael Mogren med sig från barnsben.
– Mina föräldrar stammar ur gammal folkkyrklighet, där den kristna tron visar sig i allt man gör, i omsorgen och kärleken till nästan. Däremot talar man sällan om tron.
Föräldrarna har stöttat sin äldste son i alla hans livsval. I gengäld har han varit trogen dem och deras kulturarv, och tillbringar alltid en del av semestern på gården.
– Senast nu i helgen var jag där och röjde sly. Det tycker jag är underbart – annars blir det slyridåer i landskapet. Där man röjer blir det siktlinjer, och det är ungefär det jag gör som biskop: öppnar siktlinjer så att evigheten blir synlig, säger han.
Att hålla landskapet öppet är också ett handgripligt sätt att ära dem som gått före.
– I somras var jag på en plats i Tiveden där jag vet att mina förfäder bott på 1600- och 1700-talet. De var fattiga skogsbönder och det berörde mig starkt att gå på tegarna där det nu växer skog.
Korrekturläste lärobok om religion
Något annat Mikael Mogren gjorde på semestern var att korrekturläsa en lärobok i religionskunskap.
– Det är tydligt att kristen tro, och tro över lag, ofta framställs som det aparta och annorlunda i skolan. Det är inte neutralt och inte så som skolan ska vara, säger han.
– Så jag har vinnlagt mig att tala med både politiker och skolfolk om kristen tro och religionens plats i skolan överhuvud taget. Och i somras ringde en läromedelsförfattare och bad mig att korrekturläsa en lärobok i religionskunskap. Det var bra, för jag hade saker att tillföra.
Något han reagerar på är när kristen tro och symboler som korset framställs som något historiskt, och förefaller att inte höra till vår tid.
– Kyrkan är ingen liten privatsak som ska finnas i källarvåningen, och kristen tro är en viktig drivkraft i det offentliga. Om statsmakten beter sig som om det inte finns kristen tro i Sverige, utan tar ställning för en slags avkristning, då är det allvarligt.
Hur kan Svenska kyrkan utvecklas när medlemsantalet sjunker?
– Vi ska blir rikare: relationsrikare. Det blir vi genom att vara nyfikna och öppna för andra. Fortfarande är halva befolkningen medlemmar, och vi ska vara intresserade av alla dem som bär kyrkans liv i sina egna liv, på samma sätt som vi är engagerade i hela samhället.
Just nu, berättar han, är han uppfylld av all den ungdomsverksamhet som drar i gång i stiftet denna höst, och som han ser som ett motmedel mot brottslighet och psykisk ohälsa. Mötet med alla engagerade människor i kyrkan hör till det som ger honom mest glädje. Hit hör också alla församlingsbesök, så kallade visitationer.
– Det finns inte en kyrka i Dalarna och Västmanland som jag inte har sett. Men det finns invånare som jag ännu inte har träffat, och det grämer mig lite.
---
Fakta: Mikael Mogren
- Aktuell: Fyller 55 år den 6 september.
- Gör: Biskop i Västerås stift, sedan september 2015. Prästvigdes år 1996 i Strängnäs stift. Teologistudier i Uppsala, Tübingen och Harvard. Disputerade i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet år 2004 med avhandlingen ”Den romantiska kyrkan”.
- Familj: Föräldrar, två bröder och släkten i stort.
- Fritidsintresse: Film, cykla, arbeta på föräldrarnas gård, skönlitteratur, språk och lokalhistoria.
- Läser just nu: ”Ängeln på Brynäs” av Lena Maria Liss, om diakonissan Lillemor Hagberg. Nyss läste han – så som han gör varje sommar – ut Romarbrevet.
- Valspråk som biskop: “Ordet blev människa” (Joh 1:14).
---
