Det hände sig att det politiska och religiösa etablissemanget inte brydde sig om folket. I stället var man mer intresserad av sina egna förmåner och sin egen position. Makten hade blivit ett mål i sig, korruption en del av vardagen, och lagen vrängdes efter behov. Inte konstigt att folket reste sig och krävde förändring. Ingen liten kursändring utan en omfattande förändring av hela statsskicket.
Situationen ställde den av livet prövade och till åren komne Samuel inför sitt livs svåraste dilemma. Skulle han gå folket tillmötes och göra som de ville? De hade ju rätten på sin sida. Kritiken var befogad. De visste han. De som regerade var hans egna söner och dem kände han väl. Men det folket önskade stred mot hela hans vision om hur ett samhälle skulle byggas, ett samhälle baserat på de höga ideal som Gud gett Mose på väg mot löfteslandet. Den maktkoncentration som efterfrågades var farlig. Vad skulle han svara? Till råga på allt påminde de honom om hans ålder. ”Du är ju gammal”. Hans långa erfarenhet var sakta men säkert på väg att ätas upp av tidens tand. Han som var född i en annan tid, i en annan värld, hade inga svar.
Lyssna i tid, sök nya allianser så att vårt land slipper ge upp de värderingar som byggde upp vår frihet.
— Ulf Sundkvist
Det ledde, som så ofta i Bibelns berättelser om mänskliga dilemman, till en dialog med självaste, Herren Gud. I bönen verkar Samuel utrycka sin besvikelse över att folket inte lyssnar på honom, att de väljer något annat och någon annan. Nog borde väl Gud då ingett mod åt den gamle att ta en sista strid för frihet. Men inte. I stället får han rådet att lyssna på folket och gå dem till mötes, dock inte utan varning. "Väljer ni en kung kommer kungen att härska över er. Era döttrar får laga hans mat och baka hans bröd, medan era söner kallas ut till strid. Dessutom får ni betala skatt, mera än någonsin tidigare."
Kanske tänkte Gud eller åtminstone Samuel att de efter den föreläsningen skulle lyssna, men det gjorde de inte. ”Vi vill ändå ha en Kung”, och en kung fick de. Tyvärr gick det inte längre än tre generationer förrän katastrofen var ett faktum. Riket delades.
Läsningen av berättelsen från första Samuelsboken i Bibeln känns igen. Den skulle kunna läggas som ett raster på de senaste decenniernas politiska utveckling i Sverige och på söndagens val 2018. Kritiken mot det politiska etablissemanget är inte utan grund. De som stred för frihet och jämlikhet är sedan många år en statsbärande elit. Makten har definitivt stigit en och annan åt huvudet, åtminstone om man lyssnar till retoriken. Behovet av förändring är påtaglig, men ingen av de etablerade partierna verkar ensamma besitta förmågan att lösa dilemmat.
Historien går igen. Men kanske behöver det inte gå så illa som för Israel? Kanske kan vi lära oss att lyssna i tid och söka nya allianser så att vårt land slipper ge upp de värderingar som byggde upp vår frihet och vårt välstånd.
Herre förbarma dig!
