Den viktigaste förutsättningen för att lyckas i skolan är en trygg familj.
— Frida Park
Utrustad med brusreducerande hörlurar, en god spellista med antingen musik efter humör eller en ljudbok, brukar jag ge mig ut i kollektivtrafiken. Snöslask, köer och överfulla bussar är inte särdeles inspirerande. Men att pendla med buss och tunnelbana, eller för den delen båt när sommartrafiken till Ekerö kommer igång, har sina fördelar. En av dessa är att jag kan ägna mina tankar åt annat än trafiken på väg till eller ifrån arbetet. Jag brukar låta tankarna flyga fritt och njuta av solsken, takdropp eller vackra vyer som syns lättast om man lyfter blicken något. Den här morgonen fastnade dock blicken och tanken vid den första reklamskylten bussen åkte förbi, bara tre hållplatser från min egen. "Allt börjar med en bra lärare", står det. Jag hinner se, innan bussen hastar vidare, att det är Lärarförbundets kampanj.
Eftersom jag själv är legitimerad lärare sympatiserar jag varmt med initiativ som vill stärka lärares status. Det är en ren nödvändighet i ett samhälle där lärare som nödgas förpassa en störande och hotande elev ut ur klassrummet kan dömas till att böta hiskeliga belopp, medan elever får idka våld och kränkningar utan påföljder. Ändå har lärarfacket fel.
Den första och viktigaste förutsättningen för att lyckas i skolan, eller i livet över huvud taget, är en trygg familj. Inte en perfekt. Men en trygg. Det här vet egentligen varje lärare.
Det barn som får en kram och ”jag älskar dig” som sista anhalt innan den lämnar hemmet kommer gå in i klassrummet med helt andra förutsättningar än den som får hårda eller orosord medskickat i den mentala ryggsäcken.
Skolans uppdrag är kompensatoriskt och därmed måste man, i de fall hemmet inte fungerar och de är sorgligt nog många i dag, sätta in resurser för att ge alla elever samma förutsättningar.
Alltför många är de samtal jag har haft med elever som inte har kraft till skolarbetet för att oro sätter inlärningsorken ur spel. Oron över mammas eller pappas hälsa eller stressnivå. Oron över att behöva gå hem eftersom det är bråk där hemma. Ibland oron över en bortsprungen katt. Det är egentligen självklart. Hur ska man förmå lära sig franska glosor, algebra eller skriva en initierad uppsats efter den nya läroplanens alla kunskapskrav som är skyhöga, när det enda hjärnan kan fokusera på är att hantera bristen på trygghet i stort eller smått hemma? Givetvis är det direkt avgörande för dessa elever med en bra lärare utrustad med goda förutsättningar och verktyg att stötta.
Jag får en obändig lust att ändra reklamaffischen: Sätta ett brett kryss över lärare och ersätta med stora röda bokstäver, FAMILJ. För samhällets första och allra viktigaste uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar för varje familj att ge barnen en trygg uppväxt. Det är ju faktiskt där allt börjar.
