Det blir aldrig för sent här i livet att göra andliga upptäcktsresor.
— Birger Thureson
Vi har väl alla hört någon säga, "Kom igen! Det är aldrig för sent."
Peppande ord som vi ibland strör lite väl vårdslöst omkring oss. Men vi blir ju så exalterade när vi anar att kärleken mellan två människor kan spira och blomma sent i livet, eller när Frida Karlsson får vittring på Therese Johaug alldeles i slutet av Holmenkollens tremil, eller när en motvillig elev i årskurs fyra upptäcker att matte inte är ett obegripligt obehag som det gäller att undvika, utan plötsligt fattar galoppen.
Då tycker vi oss se en sanning bekräftas. Det är aldrig för sent. Kom igen, bara!
Men ibland är det faktiskt för sent.
Som när en vasaloppsåkare kroknar likt en nedbrunnen ljusveke mellan Evertsberg och Oxberg och för sent fattar att det inte varit så dumt att träna lite i förväg.
Eller när någon läser ett bekant namn i en dödsannons och inser att det där som borde ha sagts aldrig kommer att bli sagt.
Exemplen på när det verkligen är för sent för saker och ting kan mångfaldigas. Ibland gör det inte så mycket. Det kommer nya Vasalopp. Ibland smärtar insikten att man missat något viktigt, och att det är för sent att reparera skadan.
Andra gånger är det helt rätt att säga till sig själv och andra: Kom igen! Det är inte för sent!
Hann du inte studera dina älsklingsämnen när livet var som mest hektiskt med jobb och familj? Det är fullt möjligt för en pensionär att plugga på universitet. Kom annat emellan när du i unga dagar drömde om ett liv som konstnär eller författare? Köp färg och duk och sätt igång. Ta fram papper och penna och börja skissa på en roman eller en självbiografi.
En dam som heter Herdis Molinder har nyligen publicerat en bok med titeln ”Mina första 94 år”. Det är hennes författardebut. Jag har inte läst boken men gillar titeln.
Jag läste här om dagen en intervju med Agneta Pleijel, flitig författare som fyllt 80 i dagarna. Hon säger: "Jag erkänner att livet har snävats in, men det andliga resandet finns kvar."
I hög ålder blir det för sent för vissa saker, som att bestiga berg eller simma över Engelska kanalen, men det blir aldrig för sent här i livet att göra andliga upptäcktsresor.
Ibland hör jag äldre kristna med sviktande hälsa definierar sig som förebedjare. De har trots sina fysiska begränsningar hittat en roll som är viktigare än att stå i strålkastarljuset på en scen.
Så kom igen! Allt är inte för sent.
