När Phil Volker får cancer skakas hans värld. Naturligtvis. Inledningsvis handlar allt om hur han ska bli frisk igen, och behandling sätts omedelbart in. Också omgivningen är involverade i jakten på olika behandlingsmetoder och mer eller mindre oprövade botemedel. “Allt det där försvinner”, säger Phil, “när jag inser vad jag själv vill.” Sakta men säkert kommer Phil till ro. Han har en kristen tro, och är med i en hemgrupp av äldre män som möts regelbundet för att läsa Bibeln och be för varandra.
Men behandlingen tar på kroppen, och en stor del av återhämtningen handlar om att träna och hålla igång. Gymmet passar inte alls Phil, så han förverkligar en gammal dröm. Han har länge önskat gå El Camino de Santiago — pilgrimsvandringen genom norra Spanien. Men det är omöjligt att gå den med alla besök på sjukhuset, så Phil anlägger en liten slinga på sin tomt. Tanken är att han ska gå hela Caminon utan att lämna hemmet.
Första dagen är 50 av hans vänner inbjudna, och det blir en festlig start. Sedan knatar han sin runda varje dag, ibland själv och ibland tillsammans med vänner och familj. Slingan är 880 meter lång, och i början går han två varv per dag. Så småningom blir det betydligt längre sträckor, och den 80 mil långa pilgrimsvandringen blir av, men hemma på ön i norra USA. Phil antecknar var på El Camino han befinner sig, och äter tapas och dricker spanska viner i Pamplona, Burgos och Leon i takt med att han kommer dit.
Den prisbelönta filmen Phil’s Camino är full av värme, men också av djupa insikter, förvärvade genom sjukdomen, vandringen och den goda rytmen.
Jag ska inte avslöja allt, utan uppmanar dig att hyra filmen online. Men i en scen säger Phil: “Det är skillnad på att bli botad och att bli helad. Att bli botad är att bli av med sjukdomen, men att bli helad är att försonas med den större bilden — försonad med Gud, med familjen och med allt som är viktigt. Att bli botad blir då sekundärt.”
Alla som är svårt sjuka skulle naturligtvis inte hålla med. Men jag tror Phil upptäckt något viktigt, och jag känner igen det från mitt eget liv. Jag kommer hem till mig själv genom att med Guds hjälp sluta fred med mina omständigheter, lägga ner vapnen och bli vän med både vem jag är och var jag befinner mig. Det är som att fridens, tröstens och uthållighetens Gud tar oss vid handen och hjälper oss försonas med våra egna liv.