Krönikor

Katrina Stephan: Att följa Jesus genom lidandet

Glädjen över att få vara svensk började för 30 år sedan när mina föräldrar flydde sitt hemland.

Glädjen över att få vara svensk började för 30 år sedan när mina föräldrar flydde sitt hemland.

—   Katrina Simonsson

Fettisdagen är en av våra mest firade temadagar. Som många andra svenskar köpte även jag en påse semlor från ett närliggande konditori i tisdags. Jag älskar att vara svensk, tänkte jag, och njöt av den trevliga fikakulturen i vårt land. Plötsligt slog det mig att vägen till glädjen över att få vara svensk började för 30 år sedan när mina föräldrar flydde sitt hemland och lämnade familj, släkt, vänner, karriär och allt vad de ägde bakom sig, för sin tro på Jesus.

Mamma var en ung sekreterare i ett framgångsrikt företag. En dag fick hon leda sin muslimske kollega till frälsning, en ung man vars familj ägde företaget. De blev förälskade och valde att tillbringa resten av sina liv tillsammans. Men deras kärlek var förbjuden och genast stod livet på spel. De fick ett ultimatum att antingen avsäga sig tron på Jesus och konvertera till islam, eller dö. Jag kan tänka mig att de fick rådet av många i deras närhet att göra slut, gå skilda vägar, och avsäga sig tron för att överleva. Det var dock aldrig ett alternativ för mina föräldrar. De valde att lita på Gud i prövningens stund och gjorde det enda rätta, trots vissheten om att de skulle få lida för sitt vägval.

Söndagens tema är "Prövningens stund" och veckans evangelietext är en stark påminnelse om den verklighet som Jesus stod inför. Jesus förklarar för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem för att lida, dö och slutligen uppstå från det döda. Jesus hade beslutat sig för att gå prövningens väg, han visste att det var det enda rätta. På samma sätt kan också vi hamna i livssituationer där vi kan välja prövningens väg för Jesu skull, även om det innebär mycket lidande i våra liv.

I Matteus 16:22 försöker Petrus hålla tillbaka Jesus genom att säga: ”Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig”. Men Jesus visste att hans lidande på korset skulle ge mänskligheten frälsning och befrielse från syndens fångenskap.

På samma sätt gjorde mina föräldrar ett val att gå prövningens väg. De visste att ett liv med Jesus skulle bli ett liv värt att leva för. Många försökte förmodligen hålla tillbaka mina föräldrar med omtanke, för de förstod inte uppoffringen de stod inför.

I dag lever jag och min familj ett tryggt liv i vårt älskade land Sverige, där jag har valt att fortsätta gå i mina föräldrars fotspår på prövningens väg för Jesu namns skull. Jag läser mitt andra år på pastorsutbildningen på Enskilda Högskolan i Stockholm trots min svåra dyslexi och mitt dåliga självförtroende som akademiker. Vi är många som längtar efter att människor i vårt land åter ska fira fettisdagen inte enbart av god tradition, utan för att påminnas om förberedelsetiden inför påsken, fastetiden. En tid då vi får följa Jesu väg genom lidandet, mot döden, mot uppståndelsen och ett nytt liv.

Därför vill jag berätta om Jesus för människor i min vardag, även om det innebär att jag blir dömd och hånad för min tro. Om vår uppoffring får leda till att människor i vår omgivning kommer till tro på Jesus är det värt allt. Låt oss därför vara ett stöd för varandra, enade i Kristus under prövningens stund.

Söndagens bibeltexter:

Första söndagen i fastan

Tema: Prövningens stund

Gamla testamentet: Första Moseboken 4:3–7

En gång fram­bar Ka­in en of­fergåva till Her­ren av mar­kens gröda. Abel fram­bar också en gåva och off­ra­de de fe­tas­te de­lar­na av de förstfödda dju­ren i sin hjord. Her­ren såg med välvil­ja på Abel och hans gåva men in­te på Ka­in och hans gåva. Då blev Ka­in vred, och han sänk­te blic­ken. Her­ren sa­de till Ka­in: ”Varför är du vred, och varför sänker du blic­ken? Om du hand­lar rätt vågar du ju lyf­ta blic­ken, men om du in­te hand­lar rätt lig­ger syn­den vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

Episteltext: Jakobs brev 1:12-15

Sa­lig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått pro­vet skall han få det evi­ga li­vets se­gerkrans, som Gud har lo­vat dem som äls­kar ho­nom. Ing­en som blir prövad skall säga att det är Gud som fres­tar ho­nom. Gud kan in­te fres­tas av det on­da, och själv fres­tar han ing­en. Blir någon fres­tad, är det all­tid av sitt eget begär som han loc­kas och snärjs. Och när så begäret har bli­vit ha­van­de föder det synd, och när syn­den är fullväxt föder den död.

Evangelietext: Matteusevangeliet 16:21–23

Från den ti­den börja­de Je­sus förkla­ra för si­na lärjung­ar att han måste be­ge sig till Je­ru­sa­lem och li­da myc­ket ge­nom de älds­te och överste­präster­na och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tred­je da­gen. Petrus tog ho­nom då av­si­des och börja­de före­brå ho­nom och sa­de: ”Må Gud be­va­ra dig, her­re. Något sådant skall ald­rig hända dig.” Men Je­sus vände sig om och sa­de till Petrus: ”Håll dig på din plats, Sa­tan. Du vill få mig på fall, för di­na tan­kar är in­te Guds ut­an människors.”

Psaltaren: Psalm 31:2–6

Till dig, Her­re, tar jag min till­flykt, svik mig ald­rig! Du som är tro­fast, rädda mig, lyss­na på mig, skyn­da till min hjälp. Var min klip­pa dit jag kan fly, bor­gen där jag fin­ner rädd­ning. Ja, du är min klip­pa och min borg. Du skall le­da och sty­ra mig, ditt namn till ära. Du skall lösa mig ur sna­ran de gill­rat, du är min till­flykt. Jag överlämnar mig i di­na händer. Du be­fri­ar mig, Her­re, du san­ne Gud.

Fler artiklar för dig