Med en skivkarriär som inleddes 1970 är det närmast en prestation att det dröjt ända till 2019 innan man spelat in en julskiva. Men nu är det här, Ingemar Olssons bidrag till säsongens hetaste musikgenre. Och på sedvanligt olssonskt manér undviker han att falla ner i andras (h)julspår och plöjer i stället sin egen väg. Till och med när han sjunger Adams julsång sätter han sin egen prägel på texten som i Ingemars tolkning blir ”Härliga natt” och ”Ave Maria” blir ”Eva Maria”. Lite Beatles bjuds förstås, här i form av en egen översättning av John Lennons och Yoko Onos ”Happy Christmas war is over” vilket blir ”Julen är nära” på olssonska. Välkända ”Ett gott nytt år” finns med på ett hörn och titellåten ”... och fred på jorden” är en underbart inkluderande kärleksförklaring där Ingemar Olsson lyckas med konststycket att få in såväl transvestiter som ateister i samma text. Jag kan faktiskt inte påminna mig om en enda låt där Guds kärlek till mänskligheten uttalas lika explicit som här. En strålande final på en i övrigt stark skiva. Ett album som har något att säga även när det inte är jul. Särskilt tidlösa ”En sån Gud skulle jag kunna tro på” – en klassiker i nyinspelning.
Musiker är Backa Hans, Per Lindvall, Staffan Astner, Jörgen Ingeström och Frank Ådahl – rena elitkompaniet.
