Författare: Josefin Lennartsson
Titel: "Mer än en överlevare – en handbok från ödemarken"
Ett hopp och livskonst förlag (212 sidor)
Det finns en positiv trend inom kyrkan i dag: fler och fler kristna ledare vågar tala öppet om psykisk ohälsa. Om det förr var mer regel än undantag att hålla upp en putsad, glad fasad verkar situationen nu vara en annan.
Med boken "Mer än en överlevare – en handbok från ödemarken" sällar pionjärpastorn Josefin Lennartsson sig till skaran av öppenhjärtiga ledare. Hon gör sig sårbar och skriver om hur en traumatisk händelse i barndomen satt djupa spår i form av ångest, skam och negativ självbild.
I bokens första del får läsaren en utförlig redogörelse av Josefin Lennartssons livsvandring. Hon är personlig, ibland privat, och delger såväl dagboksanteckningar som brev hon skrivit till sig själv. Bland annat beskriver hon sig som "en magnet för härskartekniker och översittare" och går igenom vilka psykiska och fysiska besvär hon fått uthärda genom livet. Men hon skriver också om genombrott – vad som har gett mod och hopp trots allt. I bokens andra del vill hon utifrån sin livssyn och de strategier hon hittat ge vägledning till andra.
Intentionen att vilja hjälpa utifrån sina erfarenheter är hedervärd, men tyvärr spänner boken alltför brett för att ärendet ska bli tydligt. Det finns flera intressanta avsnitt, inte minst det om hur Lennartsson fått ompröva sin gudsbild, men i stället för att fördjupa resonemang hastar hon vidare. Hon vill hinna säga så mycket. Likadant i handboksdelen där tips staplas på tips och gör att jag känner mig överväldigad när jag läst klart.
"Mer än en överlevare" är utgiven på eget förlag och jag blir osäker på om författaren arbetat med en redaktör. Det hade behövts någon med skarp blick som kunnat sålla i materialet, ta bort upprepande passager och göra språket mer stringent.
