I “Quo vadis, Aida?” får vi följa tolken Aida under de fasansfulla dagar som ledde fram till folkmordet i Srebrenica i juli 1995. En lika briljant som viktig filmberättelse.
Enligt legenden flyr aposteln Petrus från Rom för att undkomma förföljelsen av kristna, när han möter den uppståndne Jesus gående i motsatt riktning. Petrus frågar: “Vart går du, herre?” – på latin Quo vadis, domine? – varpå Jesus svarar att han är på väg till staden för att korsfästas på nytt. Petrus förstår vad Jesus vill säga honom – och vänder om för att fortsätta sitt uppdrag och möta sitt öde i Rom.
Den bosniska filmmakaren Jasmila Žbanić hade nog den berättelsen i åtanke när hon satte titeln på sin senaste film, “Quo vadis, Aida?”, som nyligen fick pris som bästa internationella film vid Göteborg Film Festival. Här finns samma moraliska problematik, samma slitning mellan lokaliteter; mellan att tänka på sig själv och sina närmaste, och att se sin roll i ett större perspektiv. Liksom valet att följa sitt uppdrag, eller sin övertygelse, oavsett konsekvenser.
Filmen bygger på verkliga berättelser och är ett försök att skildra de dagar i juli 1995 då den bosniska staden Srebrenica blev platsen för det värsta folkmordet i Europa sedan Förintelsen. Drygt 8 300 män och pojkar från den muslimska befolkningen avrättades systematiskt av den Bosnienserbiska armén, under ledning av general Ratko Mladić (i filmen spelad av Boris Isaković).
[ Vidgade världar på digital filmfestival ]
Filmens huvudperson är gymnasieläraren Aida Selmanagić – suveränt spelad av Jasna Djuricić – som arbetar som tolk åt de holländska FN-styrkor som ska skydda Srebrenicas befolkning. Staden är en så kallad skyddszon. Något som i praktiken varken respekteras av de Bosnienserbiska styrkorna eller betyder att FN, EU eller Nato är beredda att ingripa för att försvara civilbefolkningen när läget blir skarpt.
När staden intas av den Bosnienserbiska armén, flyr över 20 000 människor till FN-basen i närheten. Många får inte plats och tvingas stanna utanför. Inne på basen träffar Aida en av sina söner, och får reda på att maken och den andra sonen är kvar utanför.
Nu börjar en kamp för Aida, mellan att fokusera på den stora flyktingskaran och på sin familj. En balansgång mellan att lyda sina FN-överordnade och förmedla deras ord – och att se till sina bosniska vänner och grannar från Srebrenica. Vi dras in i hennes stress, kluvenhet och förhandlande med sig själv och andra; i det omöjliga i hennes situation och de val hon ställs inför.
Situationen förvärras, snart tvingas FN-styrkorna överlämna även basen till Mladić och hans soldater. Snabbt och effektivt börjar utsorterandet som ska leda till den fruktansvärda massakern. Filmen beskriver nära och trovärdigt händelseförloppet, men undviker att explicit skildra dödandet.
[ 25 år efter massakern i Srebrenica - låt offrens historia skriva framtiden ]
Jasmila Žbanić avstår därmed att servera stereotypa våldsscener som profiterar på krigets grymheter. I stället håller hon fokus på människorna och de närmast vardagliga detaljerna, vilket gör att berättelsen berör, angår och känns ända in på huden på ett sätt som “krigsfilmer” sällan lyckas med.
I den geniala slutscenen gestaltas dagens Srebrenica och de vägval människorna där – liksom vi alla – står inför. Låt oss aldrig blunda. Låt oss aldrig glömma.
---
Fakta: “Quo vadis, Aida?”
- Manus & regi: Jasmila Žbanić
- Genre: Drama
- I rollerna: Jasna Djuricić, Izudin Bajrović, Boris Isaković m fl
- Svensk biopremiär: 26 feb
- Betyg: 5 av 5
---
