Åsikter förs ofta fram i den svenska coronadebatten. Mer sällan granskas grunderna för dem. I intervjuer med elva svenska filosofer vill Lapo Lappin och Åke Gafvelin ta reda på vad våra etiska övertygelser egentligen bottnar i.
Vem skulle du rädda om du tvingades välja mellan två främlingar i nöd? Frågan har ställts i filosofiska seminarierum i alla tider, men den har sällan krävt ett skarpt svar i våra egna liv.
Så kom pandemin. Plötsligt blev etiska avvägningar, som vem som ska få den sista respiratorn eller vilken grupp som ska prioriteras, högst aktuella frågor i samhällsdebatten.
Med filosofin inknuffad i ett ovant strålkastarljus bestämde sig Lapo Lappin och Åke Gafvelin, filosofistudenter och kulturskribenter, för att intervjua elva filosofer vid svenska universitet om tänkande och kristid. Resultatet blev podcasten Metafysiska laboratoriet och boken Filosofi och pandemi.
– Coronakrisen ställde samhället inför olika val, som vilka åtgärder vi ska använda eller hur vi ska förhålla oss till restriktionerna. Ur det uppstod filosofiska frågor väldigt naturligt och vår tanke var att få filosoferna att brottas med dem, säger Lapo Lappin.
I den svenska pandemidebatten formades två huvudsakliga inriktningar. Ena sidan förespråkade en hård nedstängning som snabbt skulle sätta stopp för smittan. Den andra ville se ett öppnare samhälle som tog hänsyn till fler faktorer som ekonomi och psykisk hälsa. I intervjuerna vill författarna spåra hållningarna till deras etiska grunder.
– Man upptäcker ganska snart att inställningarna bottnar i två olika etiska uppfattningar. Antingen intar man en mer kategorisk hållning och säger att man inte kan låta människor dö, eller så går man mot ett utilitaristiskt håll och hävdar att nytta mer generellt måste räknas in, säger Lapo Lappin.
I boken får dessa etiska uppfattningar brytas mot varandra. Religionsfilosofen Ulf Jonsson understryker utifrån sin kristna etik att varje människa måste behandlas som ett mål i sig. Etikern Torbjörn Tännsjös nyttomaximerande utgångspunkt leder honom i stället att lägga stor vikt vid ålder och livskvalitet när vi tvingas till prioriteringar.
Samtidigt är Jonsson och Tännsjö överens om en sak: Det finns ett sant svar för människan att upptäcka på frågan om vad som är rätt. Hur vi bör handla beror på vad det goda ytterst sett är.
Alla håller inte med om det. Filosofiprofessorn Folke Tersman hävdar att moraliska intuitioner har vuxit fram ur en evolutionär process och gör oss benägna att agera enligt mönster som är gynnsamma för vår överlevnad. Någon sann moral oberoende av oss finns inte, men det behöver inte underminera våra etiska övertygelser: snarare drivs vi till att handla moraliskt av helt andra skäl, menar Tersman. “Man kan vara motiverad av moraliska uppfattningar utan att tro att de representerar en objektiv verklighet: jag är en sådan person”, säger han i boken.
– Poängen är att många av de här oenigheterna om hur vi bör agera i samhället egentligen går djupare än vad man kan tro. De bottnar i väldigt grundläggande övertygelser om hur världen är funtad, säger Lapo Lappin.
[ Elisabeth Sandlund: Dödshjälp ger inte ”värdig död” ]
Det ledde författarna in i metafysiken, studiet av tillvarons yttersta natur och jakten på de eviga sanningarna. Vilka metafysiska antaganden – som moralens eventuella objektivitet – ligger till grund för våra olika etiska uppfattningar? Och kan vi diskutera dem utan att tala förbi varandra?
– Vad är det egentligen som händer när man bråkar om huruvida moralen är objektiv? Är det bara att man använder ordet “objektiv” på olika sätt eller är man genuint oense? Man kan säga att vi färdades mot frågan om oenighet ens är möjlig, säger Åke Gafvelin.
Om teorierna om etikens grunder utgår från vitt skilda premisser kan det tyckas lönlöst att försöka lösa konflikten på teoretisk väg. Kanske bör filosofen därför ge upp tanken på att upptäcka hur verkligheten ytterst är beskaffad och lägga tiden på att skapa användbara begrepp som hjälper oss att navigera i den. Filosofen blir ingenjören som skruvar på begreppen tills de passar.
För många har det varit en lockande tanke. Ställda inför metafysikens snåriga sökande efter vad “sanning” eller “godhet” egentligen är har filosofer i stället försökt föreslå begrepp med tydligare definitioner.
Men går det att utöva filosofiskt tänkande utan att sträcka sig mot metafysiska idéer? Kan människan sluta fråga vad som är ytterst – allra ytterst – sant?
– Metafysiken har förklarats död så många gånger och varje gång kommer den tillbaka. Delvis beror det nog på att när man börjar tänka vill man ge grunder och underbygga ens uppfattningar. Det är en så otroligt mänsklig drivkraft, säger Lapo Lappin.
Även en skeptiker behöver ägna sig åt någon form av metafysik för att avfärda den, menar Åke Gafvelin.
– Man kan säga att det inte finns några eviga sanningar, men det blir i sig en slags världsbild som man måste pussla ihop. På det sättet blir metafysiken åtminstone en praktisk nödvändighet, säger han.
[ Tro & förnuft avsnitt 21: Med tanke på tron – ett samtal med Ulf Jonsson ]
Om filosofin inte blir av med metafysiken finns det utrymme för att ställa olika världsbilder mot varandra. Där kan den kristna världsåskådningen – med Gud som grund för moral och människovärde – hjälpa oss att undersöka begrepp som annars lätt tas för givna, säger Lapo Lappin.
– När det gäller en fråga som varför vi bör ha mänskliga rättigheter erbjuder den kristna metafysiken ett alternativ som många människor inte ens uppfattar som tänkbart, säger han.
– Men anledningen till att de inte gör det är sällan att de har ställt frågan och kommit fram till att det är ett dåligt alternativ, utan för att de inte har behövt ställa den alls. Mänskliga rättigheter är en så djupt kulturellt och institutionellt inbäddad trossats.
Även coronaviruset har tvingat människan att rucka på det bekanta. I boken berättar Ulf Jonsson om en plötslig insikt under en joggingtur: Pandemin påminner oss om världen bortom våra konstruktioner. Tillvaron kan ordnas i sofistikerade begreppssystem, men de utgör bara en liten del av vårt universum. Utanför teorierna myllrar det av saker som vi ännu inte känner till.
I det ljuset kan pandemin, föreslår författarna själva, vara “ett tillfälle för en filosofisk omvändelse, där vi återupptäcker en verklighet som alltid överskrider oss”.
– Vi trodde att vi hade kontroll, men pandemin påminner oss om att världen är större än våra begrepp. Verkligheten tränger sig på, säger Lapo Lappin.
---
Fakta: Lapo Lappin och Åke Gafvelin
- Lapo Lappin och Åke Gafvelin studerar filosofi vid Uppsala universitet respektive University of Cambridge.
- De driver podcasten Metafysiska laboratoriet, vars första säsong innehöll samtal med elva filosofer vid svenska universitet.
- Boken Filosofi och pandemi är baserad på intervjuerna och kom ut den 22 april på förlaget Artos & Norma.
- I podcastens andra säsong bjuds samhällsdebattörer som Joel Halldorf, Lena Andersson och Kajsa Ekis Ekman in till samtal.
---
