Den prisade filmen As in heaven är en lika omskakande som vacker berättelse från den danska landsbygden på 1800-talet. I centrum står 14-åriga Lise, som inser att hennes öde varken vilar i hennes egna eller i Guds händer.
När den danska filmen As in heaven i februari tilldelades det tyngsta priset vid Göteborg Film Festival – Dragon Award Best Nordic Film – beskrevs den som “en film som tar oss med in i ett brutalt landskap fyllt av blod, smuts och livsavgörande beslut”.
Och visst är den bitvis omskakande i sin osminkade beskrivning av livet på den danska landsbygden på 1800-talet. Men samtidigt väldigt vacker. För likt filmregissörer som Terrence Malick, har Tea Lindeburg i sin långfilmsdebut en känsla för naturens skönhet och inneboende mystik; dess olika signaler och förmåga att förstärka mänskliga sinnesstämningar och föreställningar.
Hon tar i filmen väl tillvara på såväl naturens meditativa kvaliteter som dess förmåga att med sin storhet och nyckfullhet tydliggöra vår litenhet inför krafter vi inte råder över. Att detta genom historien lett till olika former av vidskepelse och religiösa föreställningar är inte så konstigt. Ödestrons plats i religionerna – även den kristna – har en naturlig grund i vår bristande möjlighet att själva kontrollera vårt öde: Guds vilja som både hopp och tröst. Men också som hot.
“Jag vill inte be att Guds vilja ska ske, om hans vilja är att mor ska dö”, säger 14-åriga Lise (Flora Ofelia Hofman Lindahl) när hon tillsammans med syskon och kusiner ska be “Fader vår”. Lise är äldst i en stor syskonskara i en lantbrukarfamilj och ska – tack vare modern – som den första i familjen skickas till internatskola. Detta ska ske dagen efter det att vi möter Lise och familjen.
Det ska bli en dag och en natt som ställer allt på sin spets och som får Lise att inse att hennes förhoppningar om ett annorlunda liv hänger på en skör tråd och är utom hennes egen kontroll. Hennes tillvaro känns gradvis alltmer klaustrofobisk.
Mamma Anna (Ida Cæcilie Rasmussen) är nämligen gravid igen, och det är nu dags för henne att föda. Det blir en smärtsam och komplicerad förlossning, med stor blodförlust. Då Anna haft en dröm om att hon ska föda en pojke och att hon själv kommer att dö, vägrar hon låta kalla på doktorn – för att Guds vilja ska få ske. Eller är det så att hon eftersom hon också drömt att doktorn ska komma, inte vågar kalla på honom för att hon då kommer att dö?
Oavsett tolkningar är syner och drömmar en självklar och viktig del i de här människornas liv. Något som tydliggörs redan i de inledande scenerna i filmen, där Lise har en dröm som förebådar något otäckt.
Flora Ofelia Hofman Lindahl gör en fantastisk rollprestation, trovärdig och nyansrik, såväl i samspelet med de andra skådespelarna som med kameran. Det är genom Lise vi upplever det som sker och det är hennes reaktioner vi gör till våra egna. Hennes frustration, hennes tvivel, rädsla och skuldkänslor. Men också hennes kraft, energi och hoppfullhet. Filmens människor skildras inte med stereotyper av tungsint strävsamhet; här finns också lek, nyfikenhet och glädje.
[ Small axe är stor filmkonst om angelägen samtidshistoria ]
En del har beskrivit As in heaven – som bygger på Marie Bregendahls roman En dødsnat – som en film om religiöst förtryck. Men det är att förenkla. För även om As in heaven berättar om alltför välkända kvinnoöden som “ärvts” från generation till generation, skildras religionen främst som den självklara del av livet och samhället den var på den här tiden. På gott och ont. Religionen bidrar till det patriarkala förtrycket, men den är inte grundproblemet. Det finns även kraft och en “väg ut” genom tron och religionen.
På samma sätt förhåller sig filmen till syner, drömmar och varsel: En självklar del av livet, olika sätt att förklara och hantera det svårhanterliga. För berättelsens fokus är människornas bristande möjlighet att bestämma över sina egna öden; sina liv, sina kroppar, sina relationer – och den vanmakt och frustration det skapar.
Och även om vår egenmakt generellt sett är större i dag än i den tid och miljö som filmen skildrar, är den mer begränsad än vi ofta intalar oss och vill se. Inte minst för kvinnor i stora delar av världen.
Mitt i denna insikt och vanmakt lyckas Tea Lindeburg med sin film starkt nog förmedla något slags hopp genom Lises medvetandegörande och den beslutsamhet med vilken hon både accepterar och inte accepterar sitt öde. Vilket får mig att undra över hur hennes liv egentligen fortsätter efter att vi lämnat henne.
---
Film:
“As in heaven” Regi: Tea Lindeburg
Manus: Tea Lindeburg (efter Marie Bregendahl)
Genre: Drama
I rollerna: Flora Ofelia Hofman Lindahl, Ida Cæcilie Rasmussen, Ture Lindhardt m fl
Streaming: TriArt Play, SF Anytime, Viaplay m fl
Svensk premiär: 9 maj
Betyg: 4
---
