Hellsten hjälper till att leda bort flodhästen

I sin nya bok synar författaren Tommy Hellsten vad som hindrar oss från att leva i sunda parrelationer. Dagens recensent Per-Johan Thörn Wistrand beskriver “en helt makalös läsupplevelse”.

Titel: Flodhästen i sovrummet

Författare: Tommy Hellsten

Översättning: Joanna Nylund

Förlag: Libris (173 sidor)

Genre: Psykologi/teologi

En viktig katalysator i min mognadsprocess har till och från varit författaren Tommy Hellstens böcker. Särskilt de med titlar där flodhästar uppehåller sig på olika platser. Böcker lästa i vitt skilda åldrar och situationer och som därför har slagit an på varierande sätt. Terapeutiska och teologiska som de är på samma gång.

Flodhästen i vardagsrummet och Flodhästen på arbetsplatsen har många år på nacken nu, men när jag öppnar Flodhästen i sovrummet är jag trots tiden som gått förväntansfull. Här ligger fokus på vad som har potential att bli den mest intima av livets relationer; parrelationen.

Flodhästarna står för det som i varje specifikt sammanhang är uppenbart, men som de inblandade ändå försöker dölja med alla till buds stående medel. I parrelationen kanske en påflugen och brötig flodhäst följer med så långt som in i sovrummet om det vill sig illa.

En bärande tanke i den nya boken är att egna sår från barndomen kan skapa orimliga krav på den andre i ett vuxet parförhållande. Hur hantera dem på bästa sätt så att vi kan leva tillsammans som fria människor? En fara finns till exempel i att granska sin partner i stället för att rannsaka vad som finns obearbetat inom en själv.

Att växa är att ödmjukas, slår Hellsten fast och jag uppfattar utvecklingstanken som en röd tråd genom boken. Han återkommer till ett resonemang om att i ett förhållande kunna befinna sig på olika nivåer av medvetenhet. Något som han tydligt betonar inte handlar om att vara olika bra som människor utan om att kommunikationen kan skava oss emellan för att vi helt enkelt reflekterar olika och i olika grad.

“Sann medvetenhet är egentligen inget annat än en ständig beredskap att erkänna egots närvaro”, skriver Hellsten. Jag tycker det är intressant. Hur skulle våra relationer förändras om vi erkände att egot ständigt ligger på lur?

På en buss mellan Stockholm och Göteborg läser jag bokens andra halva. Det är som att sidorna rinner in i mig. En helt makalös bokupplevelse. Helt befriad från citat. I stället för att riskera att låta andras ord stoppa flödet tycks Tommy Hellsten skriva direkt från sitt eget hjärta.

När sidorna tar slut vid Vätterns södra ände sluts cirkeln. Det som är botten i dig är som bekant ofta även botten i mig. Och tvärtom.

Utan att spoila explicit är det som om författarens terapeutiska observationer fullkomnas när han mot slutet blir, eller genom sin sorg tvingas bli, djupt personlig om det som hela boken handlar om.

[ Obekräftade behov som barn kan ta kål på kärleken idag ]