Komediserien “God’s favorite idiot” är en märklig, rörig och osammanhängande historia. Men den har sina poänger – och är bitvis riktigt rolig.
Vad skulle hända om Gud utvalde en högst oväntad person till att hjälpa till med den andliga kampen att försöka rädda mänskligheten från undergång? Det är utgångspunkten för komediserien God’s favorite idiot som nyligen hade premiär på Netflix.
Serien är skriven av skådespelaren och komikern Ben Falcone. Han spelar själv huvudrollen som den snälle Clark, som jobbar på en it-support. Där jobbar också Amily – spelad av Falcones hustru, komikerstjärnan Melissa McCarthy – som Clark är förälskad i.
En dag träffas Clark av en blixt hemma i sin trädgård, och saker börjar hända. Som att han ibland börjar skina. Snart får han och Amily besök av en ängel som förklarar att Clark blivit utvald att sprida Guds budskap på jorden. Han får dock inte veta vare sig vilket budskapet är eller hur han ska sprida det. Det får han försöka lista ut på egen hand. Inte ens när Gud själv – i gestalt av en vänlig tant – kommer på besök blir uppdraget tydligare, hon bekräftar bara att Clark är utvald och älskad.
Att han spelar en särskild roll bekräftas också av “den andra” sidan, när Satan (Leslie Bibb) dyker upp och försöker ömsom locka, ömsom skrämma bort Clark från sitt gudomliga uppdrag. Allt fler underligheter börjar inträffa och ryktet om Clark sprids. Medan en del vill bli hans följare, avfärdar andra honom som villolärare: En tv-predikant stämplar honom som falsk profet och inleder en motkampanj.
Humorn är oftast snäll och oförarglig, men ändå rapp.
Mitt i allt detta försöker den fridsamme Clark och den hejdlösa Amily tillsammans med sina lite udda men godhjärtade kollegor på it-supporten ta upp kampen för att försöka rädda jorden. Det går sådär. Och plötsligt dyker apokalypsens fyra ryttare upp på stormarknaden …
Låter det rörigt och konstigt? Det är det. För den sekulariserade svensken är det hela nog extra obegripligt, då kontexten både är tydligt kristen (även om Jesus inte dyker upp) och tydligt amerikansk. Det gudomligas existens, liksom förhållandet mellan Gud och oss människor, skildras med ett slags självklar vardaglighet. Detsamma gäller kampen mellan ont och gott, mellan Gud och djävulen, änglar och demoner, som “tas ned på jorden” och görs till buskis.
Det hela är i mångt och mycket en ytterst märklig, bitvis osammanhängande och hafsig röra av naturligt och övernaturligt, andligt och profant, satir och slapstick. Jag kan tyvärr inte säga att det är särskilt bra, men jag kan samtidigt inte sluta titta – just för att det hela är så osannolikt och otippat. Och bitvis riktigt roligt. Humorn är oftast snäll och oförarglig, men ändå rapp. Det hela är tramsigt på ett väldigt charmigt sätt.
[ Klichéfyllt om män och alkohol ]
Det ligger också något uppfriskande i att på ett sådant avväpnande sätt våga skoja med de dramatiska bibliska bilderna av kampen mellan ont och gott, och göra det med något som jag ändå uppfattar som respekt. Och i en tvärsäker tid där det fördömande tonläget är lika högt som anspråket på att ha rätt, är det befriande med någon som i all enkelhet säger: “Vi kanske alla har både rätt och fel. Ska vi inte bara försöka att vara hyggliga och ta hand om varandra?”
Jag förstår varför Gud valde Clark.
---
Fakta: “God’s favorite idiot”
- Tv-serie.
- Manus: Ben Falcone.
- Regi: Michael McDonald/Sheila Waldron.
- Genre: Komedi.
- I rollerna: Ben Falcone, Melissa McCarthy, Usman Ally, Ana Scotny med flera.
- Antal avsnitt: 8.
- Streaming: Netflix.
- Betyg: DD
---
