I ”Exodus” möter vi en flicka på flykt från krigets Syrien som utvecklar en oväntad vänskap med en flyktingsmugglare. En varm och medmänsklig berättelse om en verklighet vi kanske helst inte vill se.
”Ett enda bröd och en enda mänsklighet.”
I söndags hörde jag återigen de välkända orden deklareras i nattvardsbönen. De kändes viktigare än någonsin. I tider av global klimatkris, krig, restriktiv flyktingpolitik, nationalism, rasism och nedmonterad demokrati behöver vi på nytt se att alla människor hör ihop, att vi är en enda mänsklighet och att vägen framåt är tillsammans. För på flera håll sker en motsatt utveckling.
Det sägs att grunden för solidaritet är att se sig själv i andra. Men i dag vill högröstade krafter i stället skilja ut andra människor och grupper från oss själva, poängtera olikheter och hävda ansvarsfrihet för hur andra människor har det.
[ Vi behöver dra lärdom av förra flyktingkrisen ]
I dagens politiska klimat handlar det allt oftare om att inte se oss själva i andra, att inte se vår likhet och inte erkänna att ”det kunde varit jag”. Att inte inse att vi är en enda mänsklighet. Därför behöver vi vittnesmålen och berättelserna som öppnar våra ögon och väcker vår medmänsklighet.
Regissören Abbe Hassans långfilmsdebut ”Exodus” är en sådan berättelse. Hassan kom själv som flykting till Sverige från Libanon. Han har sagt att då världen ser ut som den gör, såg han det som sitt ansvar att berätta den här historien. Och han gör det med säker och varsam hand.
Filmen väjer inte för det hemska i flyktingars skyddslösa vardag, men frossar inte heller i det. Det är en hjärtskärande och spännande, men också varm och djupt mänsklig historia vi bjuds in i.
[ Tala hellre om en solidaritetskris än om en flyktingkris ]
Vi möter flickan Amal (Jwan Alqatami) som sommaren 2015 anländer i en container till en turkisk hamn tillsammans med en grupp flyktingar från krigets Syrien. Hennes mål är att återförenas med sina föräldrar, som färdas i en annan container, och sina två systrar som åkt i förväg, för att så småningom ta sig vidare till Sverige. Men ingen väntar på henne. När polisen dyker upp lyckas hon hänga på flyktingsmugglaren Sam (Ashraf Barhom), som motvilligt tar henne med först när han inser att det kan bli en bra affär.
När Amal frågar Sam varför han är smugglare, svarar han: ”När det är krig blir en del människor flyktingar. Och där det finns flyktingar finns det smugglare som jag. Vi smugglar dem, transporterar dem och säljer dem för att tjäna pengar.” Ärligt men cyniskt. Hur kan Amal lita på honom?
Då polisen är på jakt efter Sam tvingas även han lämna landet – och tillsammans tar de sig till Grekland i en av dessa överfulla gummibåtar vi ser i nyhetsinslagen. Där hamnar de först i ett flyktingläger, för att sedan färdas vidare genom ett Europa som håller på att stänga sina gränser. På flykt, på väg mot en osäker framtid.
[ Bästa filmerna att streama under ledigheten ]
Såväl debuterande Jwan Alqatami som rutinerade Ashraf Barhom gör starka skådespelarinsatser och samspelet dem emellan är det som verkligen bär filmen.
Så småningom utvecklas en oväntad och udda vänskap mellan den 40-åriga skuldtyngda smugglaren och den 12-åriga kaxiga flyktingflickan. Kanske är ”Exodus” egentligen en berättelse om tillit. Att se hur barnets tillit påverkar den cyniske vuxne är lika vackert som hoppfullt.
En film att drabbas av och att bära med sig.
---
Fakta: Exodus
- Regi: Abbe Hassan.
- Manus: Kristoffer Cras, Abbe Hassan.
- Genre: Drama, Sverige.
- Medverkande: Jwan Alqatami, Ashraf Barhom, Isa Aouifia m fl.
- Biopremiär: 10 mars.
---
