Titel: Möten vi aldrig glömmer
Författare: Ellinor Wikman
Förlag: Whip Media (218 sidor)
Genre: Feelgood-roman
Möten vi aldrig glömmer är en feelgood-roman som handlar om två vilsna ungdomar på väg in i vuxenlivet. Nelly brottas med negativa tankar och utanförskap såväl i klassen som hemma. Benjamin är, liksom sin pappa, alkoholist och har inte lyckats slutföra sina gymnasiestudier.
Båda blir tvingade att åka till ett kristet sommarläger där de av misstag hamnar i samma rum. De får känslor för varandra men tappar kontakten efter lägret. Efter ett överfall på fyllan ringer Benjamin till Nelly och deras relation börjar utvecklas.
Några viktiga teman i boken är kärlekens och samtalets kraft, men också missbrukets djupa problematik och att hitta sin plats i vuxenvärlden.
Nelly och Benjamins kärleksrelation är fin och man vill att de ska få varandra. Nelly blir sedd och vågar öppna sig. Benjamin vill lämna missbruket och våga söka jobb. Romanen tar upp frågan om en förändring är möjlig. Deras väg är inte rak och de möter motgångar, vilket ger berättelsen mer trovärdighet.
Boken är lättläst men språkligt imponerar den inte. Det förekommer många klyschor och vissa beskrivningar och bilder gör att jag sitter och skruvar på mig. Berättartekniskt är romanen ganska platt. Alla tankar och känslor skrivs ut, och inget lämnas åt läsaren att fylla i.
Romanen utger sig inte för att vara kristen men det finns vissa kristna inslag i berättelsen. Benjamins mormor är troende och huvudpersonerna ber sporadiskt, men det är inte tron som skapar förändring och förvandling i deras liv. I stället lyfts kärleken, vänskapen och samtalet fram som livsförvandlande.
Även om den kristna tron finns i bakgrunden är det den sekulära livsåskådningen, att den romantiska kärleken övervinner allt, som är vägen ut ur deras problem.
[ Treåriga dottern fick Ellinor Wikman att inse att hon behövde hjälp ]
