I “Kristen tro mot väggen” fördjupar författaren Rebecca McLaughlin sig i frågor om bokstavstro, kvinnosyn och kristendomens sanningsanspråk. Dagens recensent Håkan Arenius uppskattar den seriösa genomlysningen och skriver att boken ger “en hel del värdefullt bränsle till tankebrasan”.
Titel: Kristen tro mot väggen - Tolv tuffa frågor till världens största religion.
Författare: Rebecca McLaughlin.
Förlag: Apologia (320 sidor).
Genre: Apologetik.
Apologetik är en lika viktig som svår genre. Viktig, eftersom varje övertygelse mår väl av att prövas och förmågan till reflexion faktiskt definierar oss som människor. Svår, inte minst eftersom apologeten går på slak lina mellan kritiska läsares skepsis och trosvissa läsares krav på “bevis” in absurdum.
Rebecca McLaughlin har med den här boken lyckats skapa ett tillgängligt och skarpt försvar för den kristna tron med få snedsteg i denna balansgång. Det sker med hjälp av rikliga referenser till hennes egen livsresa och till vänner och kollegor med ett brett spektrum av övertygelser och trosbekännelser, och med återkommande exempel från böcker, filmer och andra kulturfält. Välfunna och lättsamt presenterade bilder och metaforer ger liv åt texten trots att den vimlar av fakta och referenser till vetenskapliga studier. Kristen tro romantiseras inte och motståndare stigmatiseras inte heller. Hon erkänner utan omsvep att “intelligenta välmenande människor kan komma till olika slutsatser eftersom vi kommer från fundamentalt olika utgångspunkter”. Det är en utmärkt utgångspunkt!
Innehållet är till dels ganska självklart för genren men försvarar ändå sin plats eftersom författaren ofta bidrar med friska infallsvinklar. Att vetenskapsmän kan vara såväl kristna som ateister och att båda förhållningssätten är trosuppfattningar är ju inga nyheter men kan tyvärr inte upprepas nog ofta. Likaså att vetenskapen inte pekar i riktning mot ateism men att tron på en rationell skapargud kan utgöra en utmärkt grund för vetenskaplig verksamhet.
Kapitlen om Bibelns och kristendomens syn på slaveri och den evigt aktuella frågan om hur en kärleksfull Gud kan tillåta så mycket lidande är också bra exempel på hur författaren skapar fruktbara ingångar till redan väl penetrerade frågor.
I en tid med många krig och konflikter frågar sig många om religion ger upphov till våld, och frågan får en seriös genomlysning. Här bearbetas också den återigen aktuella frågan om nazismen som ideologi och dess relation till den kristna kyrkan.
Författaren presenterar sig som en homosexuell kvinna som lever i ett lyckligt äktenskap med en man och tre barn. Hennes försvar för en traditionell syn på homosexualitet är ambitiöst och lovvärt, även om hon slutligen klarsynt konstaterar att man kan hävda “att min övertygelse är ensidigt fördomsfull på grund av min tro. Så är det nog.” Det gör naturligtvis inte hennes argumentation i ämnet mindre tänkvärd.
Också den som vill fördjupa sig i frågorna om bokstavstro, om kvinnosyn, om kristendomens sanningsanspråk, om inte religion är ett hinder för moral och om kristen tro undertrycker mångfald får en hel del värdefullt bränsle till tankebrasan. Det avslutande kapitlet om hur Gud kan skicka människor till helvetet rymmer mycket tänkvärt utan att ha riktigt samma stringens som de övriga texterna.
Boken som helhet kan rekommenderas både till den som nyfiket närmar sig kristen tro för första gången och till den bänknötare som har behov av att fördjupa sin förståelse av tron. I allt gäller förstås att bokens argument inte bör användas på ett stereotypt sätt. Om de inte först internaliseras och blir ett med läsaren kommer de ut som propaganda.
En sak till måste påpekas: Att använda n-ordet i svensk kontext 2023 är både okänsligt och onödigt.
[ Genomtänkt apologetik för barn öppnar för samtal ]
