Han var en uppburen journalist och programledare av Aktuellt och Agenda. Men som kristdemokratisk politiker blev Lars Adaktusson både utfryst och tystad. I sin självbiografiska bok beskriver han tiden från uppgång till fall.
Titel: Fasaden och insidan
Författare: Lars Adaktusson
Förlag: Libris (222 sidor)
Genre: Memoar
Lars Adaktusson har verkat i förtroendebranscher hela sitt yrkesverksamma liv. Som journalist med ansvarsroller i flaggskepp som Aktuellt och Agenda och utrikeskorrespondent för SVT byggde han upp ett stort förtroendekapital hos tittarna. Med gott självförtroende har han mött en brokig skara världsledare, krigsherrar och andra. Men när han 2013 bytte journalistiken mot politiken och engagerade sig i Kristdemokraterna hamnade han till slut i en position han inte kunnat drömma om. “Jag var jagad – och jag flydde”, skriver han.
Det visade sig att den kristdemokrati han vuxit upp med och senare mött ute i Europa inte höll måttet hemmavid. Med journalistens öga för detaljer och sammanhang beskriver han uppseendeväckande interiörer från partiets inre liv.
Han kom in i KD vid en tid då ett självsäkert och målmedvetet ledarskap var i färd med att omskapa KD till ett mer renodlat högerparti, som det verkade utan att fästa avseende vid partiets ideologiska rötter. Adaktussons kamp för traditionella kristdemokratiska värden och hans fasthållande vid grundläggande demokratiska arbetsformer internt blev ett problem. Men han resonerar också kring sin egen delaktighet och det faktum att han till en början i huvudsak ställde sig bakom många av de förändringar som genomfördes.
Bokens uppgörelse med KD:s ledarskap, såväl den självsvåldiga partiledaren och hennes entourage som den undfallande bredare partiledningen, är skarp. Och viktig. Ty en ängslig tystnadskultur i demokratins hjärta är ingen liten sak.
Bokens uppgörelse med KD:s ledarskap, såväl den självsvåldiga partiledaren och hennes entourage som den undfallande bredare partiledningen, är skarp. Och viktig.
Huvudparten av Fasaden och insidan ägnas alltså åt Adaktussons erfarenheter av KD:s partiledning, folkvalda, anställda medarbetare och medlemmar och åt partiets arbetssätt och kultur. Han ger sin version av de frågor som fått medial uppmärksamhet, inte minst de EU-omröstningar som gällt aborträtten, men beskriver egentligen hela sin resa genom de tio åren med KD. Redogörelsen kan ibland verka onödigt detaljerad, men verkar uttrycka en påtaglig vilja att både förstå och klarlägga utifrån det egna perspektivet utan att bortförklara egna brister eller förstora andras. I en infekterad miljö är detta förstås en nära nog omöjlig balansgång.
Men detta är långt mera än en partsinlaga. Kritiken är välgörande genomtänkt och specifik, vilket gör den möjlig både att bemöta och att använda som underlag för analys och förändring. Hans reflektioner kring politiskt ledarskap, partikultur och hur en värderingsdriven organisation bör ledas och fungera är synnerligen tänkvärda, inte minst eftersom han bevarat mycket av sitt utifrånperspektiv. Boken har därför ett ärende till alla som är engagerade i folkrörelser eller maktstrukturer, inte minst alla KD:are förstås. Språket flyter lätt och gör läsningen angenäm.
Fasaden och insidan kan också läsas som en påminnelse om att politiken behöver fyllas på med folk med solida erfarenheter från andra miljöer än partipolitiken, med andra kontaktnät och referensramar. Adaktusson ser vad en insider inte hade sett och talar där någon som är beroende av dem som har makten inte skulle ha vågat tala. Hans iakttagelser kan inte viftas bort. Om de inte utlöser en seriös genomlysning av KD:s partikultur och arbetsformer blir det ett kvitto på att hans kritik är befogad.
[ Lars Adaktusson blev “mentalt golvad” - kritisk mot Ebba Buschs ledarskap ]
Adaktusson arbetade under sin tid som Europaparlamentariker med situationen för förföljda kristna i världen och lyckades få Islamiska Statens förföljelse av kristna att klassas som folkmord. Han var också under en tid Europaparlamentets stående rapportör i frågor kopplade till Israel. Det är uppenbart att de här sakerna ligger honom varmt om hjärtat och texterna om detta hör till bokens mest värdefulla. Det vore beklagligt om de hamnar i skymundan för det övriga materialet eftersom de i sig är skäl nog för att köpa boken.
Frågorna om svenskt Nato-medlemskap och Rysslands krig i Ukraina behandlas också men ges inte riktigt samma utrymme och tyngd.
