Kultur

Rikt material för att förstå hur pingströrelsen blev ett samfund

Stig Öberg har läst “Pingströrelsens ecklesiologi i förändring” av Ulrik Josefsson och Magnus Wahlström

  • Titel: Pingströrelsens ecklesiologi i förändring
  • Författare: Ulrik Josefsson och Magnus Wahlström (redaktörer)
  • Förlag: Institutet för pentekostala studier (240 sidor)
  • Genre: Teologi
Bokomslag: Pingströrelsens ecklesiologi i förändring

Var tog Pingströrelsens ursprungliga identitetsbärande dogm om den samfundsfria församlingen vägen när Sveriges pingstförsamlingar år 2001 bildade samfundet Pingst? Sex teologer har gett sig i kast med att analysera de remarkabla förändringar som över tid skett i den svenska Pingströrelsens församlingssyn. Deras forskning redovisas i boken Pingströrelsens ecklesiologi i förändring.

Radikaliteten i den unga Pingströrelsens ecklesiologi var mycket tydlig i dokumentet Varför vi taga bestämt avstånd från samfundsorganisationerna, som undertecknades av 103 församlingsledare, representerande en klar majoritet av dåtidens pingstförsamlingar, vid rikskonferensen i Kölingared sommaren 1919.

Nils-Eije Stävare beskriver i sin artikel Pingströrelsens väg från dogmen om fria suveräna församlingar till ett fullt utvecklat kyrkosamfund. Vägen gick via rörelsens i antal och omfattning snabbt växande gemensamma företag och organisationer. “Det tog Pingstväckelsen drygt tio år att bli Pingströrelsen, och det tog Pingströrelsen i Sverige drygt åttio år att till fullo inse och bejaka att den var ett samfund”.

Ulrik Josefsson, en av bokens två redaktörer, skriver att “Pingströrelsen kan beskrivas som en arbetsgemenskap med missionsuppdraget i centrum”. Att sprida evangeliet “är en identitetsbärande dimension av Pingst”. I flera av de studier som redovisas i boken framgår det att idealbilden “samfundsfria församlingar” under hela rörelsens historia fått samsas med pragmatiska lösningar, som avvek från den egentliga församlingssynen, för att det tydliga målet skulle nås. Boken berör också Pingströrelsens resa bort från den puritanska idén om den “rena församlingen” med syndakataloger och uteslutningar till dagens mer öppna församlingssyn.

Studierna i Pingströrelsens ecklesiologi i förändring ger ett rikt material för förståelsen av hur de fundamentalistiska, samfundsfria pingstförsamlingarna blev ett kyrkosamfund. Bra jobbat! Men jag saknar djupare reflektioner kring förhållandet mellan en förändrad bibelsyn/bibeltolkning och den tydligt förändrade ecklesiologin.

Fler artiklar för dig