Filmen Jesus Revolution som lockat storpublik inte minst i USA, men även i Sverige, bygger på en bok med samma namn. Håkan Arenius har läst den.
Titel: Jesusrevolutionen
Författare: Greg Laurie och Ellen Vaughn
Förlag: Sjöbergs (268 sidor)
Genre: Väckelsehistoria
Världen hade inte varit densamma utan 1960- och 70-talens Jesusrörelse som vällde fram som en flodvåg från Kaliforniens stränder över USA och sedan ut över världen. Också Sverige berördes. Den här boken följer tonåringen Greg Laurie på hans väg från hippiekulturens knarkflum till framgångsrik megakyrkopastor i Billy Grahams närhet. Laurie är en av bokens två författare.
Den nu aktuella filmen med samma namn bygger på den här boken. Men boken är bredare. De korta texterna om viktiga händelser i Amerikas och världens historia visar att det finns åtskilliga likheter mellan Jesusrörelsens samtid och vår tid. Våldet biter sig fast, inte minst i rasismens spår, och krigets helvetiska konsekvenser för samtliga inblandade lyfts fram, liksom den konsumtionsdrivna individualismens förbannelse. President Jimmy Carters varning för den misstro som djupnar till cynism hade kunnat vara skriven till oss i dag.
Analysen av Jesusrörelsens påverkan på kristenheten och samhället tunnas ut när texten närmar sig vår tid och Lauries och andra av Jesusrörelsens frontfigurers agerande under Trumperan berörs inte. Kanske ligger det för nära, boken skrevs 2017, det år då Donald Trump blev president.
Jesusfolket trodde att Bibeln var sann, att Jesus hade räddat världen och att han snart skulle återvända. Deras biblar var sönderlästa och de läste förvånansvärt mycket teologisk litteratur. De vittnade på gator, stränder och barer. De var naiva och spårade ofta ur på olika sätt. Men de stannade inte i naivitet. Och de blev bara fler och fler. Berättelsen är fascinerande och uppfordrande. Samtidigt är detta en bok som nästan uteslutande handlar om vita män, åtminstone när det gäller ledarskap.
En återkommande tes i boken är att detta som hände för 50 år sedan kan hända igen; att en trött, kaotisk och egoistisk tid som vår kan vara en god jordmån för en ny väckelse. Boken ger också nycklar till hur detta ska kunna ske.
Den första heter desperation; 60-talets hippies var desperata efter en förändring och lät inga konventioner stå i vägen.
Den andra heter relation till Jesus. Väckelse kan inte administreras fram, den ges till dem som söker Jesus. En relation som nästan alltid börjar med en känsloupplevelse, men som följs av en tids ökenvandring som gör den det gäller mindre beroende av känslor och därmed mindre mottaglig för frestelser. Väckelse är nämligen något mer än en känslomässig upplevelse och samtidigt mer än en intellektuell övertygelse. Omvändelse innebär att något måste dö och lärjungaskap kostar. Författarna varnar för att göra konsumenter i stället för lärjungar.
Det här är en lättläst, ofta humoristisk och förundrad berättelse om den osannolika rörelse som genom gemenskap, bibelstudier, bön och evangelisation gjorde hippies till församlingsledare, kulturpersonligheter och ”influencers för Jesus”. De har skrivit böcker, skapat musik – Jesusrörelsen är en huvudkälla till dagens kristna musikindustri – grundat internationella organisationer och faktiskt förändrat miljoner människors liv. Flera av dem porträtteras kort i boken, men det är inga glättiga framgångssagor.
Översättaren, Thomas Dixon, förtjänar ett särskilt omnämnande. Han gestaltar den Kaliforniska verkligheten på en lättläst kongenial svenska som lyfter boken.
